Tack!

Jag glömde det viktigaste: TACK! Tack kära läsare för alla snälla kommentarer ni skickar! Det är verkligen fint, att ni tar er tid att peppa och stötta när det kärvar. Jag är så tacksam för stödet ni ger mig. Nu ska jag springa uppför trappan och krama min snickrande man som varit med i sjutton år och stått ut med den här envisa galningen. Det han bjuckar på är bortom stöd. Verkligen. Och imorgon ska jag krama coach Tobbe som orkar hänga på i den här berg-och-dal-banan. Också ska jag krama syrran och mamma och pappa (brorsan är för långt borta för en, men han får en mental kram) som hejar och hjälper på alla sätt och vis.

Tacksamhet är en himla fin känsla, eller hur? Trots att det känns tungt ibland så krävs det inte mer än att man tänker på allt som är bra, allt som man är tacksam för, för att man ska kvickna till lite grann. Det är nog mitt vassaste må-bra-tips om någon är intresserad... Att identifiera och tänka på vad man är tacksam över. Jag är tacksam över alla ovan nämnda personer som finns i mitt liv, och sjävklart den lite större familjen, med svärföräldrar och Klas syskon med familjer. Och alla andra i mitt lilla team; manager Keith, tävlingsmanagers Daniel och Stina, Karolina som knådar trötta muskler, Johan som rätar ut sned rygg etc, och naturligtvis också mina härliga lojala samarbetspartners. ÅF, Clas Ohlson och CCS!

Mest av allt är jag tacksam över att få vara mamma till Majken. Här bara några månader gammal tillsammans med Klas som jag är så lyckligt lottad över att få ha i mitt liv.

Mest av allt är jag tacksam över att få vara mamma till Majken. Här bara några månader gammal tillsammans med Klas som jag är så lyckligt lottad över att få ha i mitt liv.