Elitidrottsmammor

Jag skulle vilja tipsa om en kanonbra artikel i DN som Maria Rydqvist har skrivit. Den handlar om hur knepigt det kan vara som elitidrottande tjej när man vill bilda familj. I mitt fall har jag lyckats behålla mina samarbetspartners och därmed min inkomst under tiden det inte har varit möjligt att prestera på tävlingar. Jag hade ju år av skador både innan och efter graviditeten, så det blev ingen större förändring i våra samarbeten. Mina kontrakt har ju (de senaste åren) inte hängt på att jag måste hålla en viss nivå på tävling för att lyckas "fullfölja mina plikter". Så jag har haft tur, och väldigt underbara sponsorer, men så är det inte i alla fall. Att ta ett års "mammaledighet" är inte en enkel sak om man har valt idrott som sitt yrke.

Bilderna är hämtade från DN.se och tagna av TT och bildbyrån.

Bilderna är hämtade från DN.se och tagna av TT och bildbyrån.

På träningsfronten rullar det på riktigt bra. Nu har jag sprungit många veckor utan några negativa konsekvenser. Helt underbart! Det är så roligt, mycket roligare än förra gången. Det kanske blir så? Det är ju verkligen inget jag tar för givet längre. Spikskorna har jag dammat av och börjat smyga in. Startblocken är provkörda och de tunga vikterna har fått plats på programmet. Allt i lagom takt såklart (så klokt vi bara kan Tobbe och jag, vi har ju inte oceaner av tid...) Men det bästa av allt: på julafton åker jag på ett nästan tre veckor långt träningsläger till Sydafrika. Så att det börjar lossna med benet och träningen kunde inte komma lägligare!

God jul önskar jag er alla!