T minus tio

Pulsen stiger i mitt lilla bultande hjärta. Bara tio dagar kvar till comebacken nu. Ställt mot sex års alternativ träning och strugglande så är tio dagar ingenting. Ingenting! Det mesta är gjort nu, har bara ett riktigt häckpass kvar innan skottet smäller i Karlsruhe. Jag har bestämt mig för att njuta av den höga pulsen, oron och fjärilarna i magen. Eller, bestämt och bestämt... Det bara blir så när jag tänker efter lite noggrannare. För det är ju en hyfsat angenäm känsla, den skräckblandade förtjusningen av att snart gå upp i ringen igen! För att prata klarspråk så är inget annat än askul och en dröm som går i uppfyllelse!

Sitter och plitar på en spellista med pepplåtar inför denna högtidsstund. Svårt det där, köra på gamla säkra kort, eller hitta nåt nytt kul? Några Hiveslåtar måste få vara med. Kanske den där de sjunger "I move like a landslide - so get out of my way"? (Helt ödmjukt alltså) Nä, herregud, nu stiger pulsen till 170 bara jag tänker på det... Kanske bara ska köra på lite soft musik så jag inte dundrar rakt igenom häckarna? Har nån nåt låttips som ni vill dela med er av? Lägg en kommentar isåfall så vore ju det superbjussigt!

Idag har jag och Majken varit i möjligheternas stad, Borlänge, på möte. Majken förde anteckningarna med tusch. På handen. Min lilla chef! På träningsfronten har det varit vila idag, laddar som sagt för ett häckpass imorrn. Frågan är om jag får med mig skallen till hallen imorrn, eller om den redan har flugit till Frankfurt för vidare transport till Karlsruhe?

Efter ett bra möte i Borlänge!

Efter ett bra möte i Borlänge!