Ångerveckan?

Första träningsdagen efter en veckas ledighet är inte en dans på rosor vill jag lova. Mentalt: inga problem. Men, vart fan tog koordinationen vägen? Kroppen spretade och spriddes ut över hela banan när jag sprang i eftermiddags. Det är sån ruggig färskvara; känslan i löpningen och den exakta timingen. Små små grejer som gör så stor skillnad i hur klumpig/smidig man känner sig. Tack och lov har jag detta passet bakom mig och hoppas att det känns betydligt bättre längre fram i veckan.

Förresten, alpgröten jag gjorde: ingen höjdare alls. Nytt recept och alldeles för mycket riven fallfrukt i för att falla både mig och Majken i smaken. Har gjort en ny nu, tills imorrn. Gav mig nu ikväll även i kast med att göra "granola bars". Det blev inte riktigt några bars, utan snarare vanlig hederlig müsli. Men päronen däremot! Succé! I lag med vitt vin, citronskal och saft, socker såklart, också vanilj, kanel och stjärnanis. De blir en god efterrätt nån dag.

Nä, nu väntar sängen på den här aviga spretiga kroppen!