Hänger ni med ner i gruvan?

Hej på er! Ledsen för att det var länge sen sist. Har ju inte ens skrivit nån rad om hur det var förra helgen, på SM i Umeå. Och så mycket kan jag säga, att det var gött! Så härligt att kunna tävla igen, och att jag fick upp lite speed i påkarna på så kort tid, det är det finaste av allt! Nej, nu ljög jag. Det bästa är ju att jag kan göra det överhuvudtaget!

På måndagen efter SM hade jag och Tobbe, min tränare, ett litet möte för att diskutera fortsättningen. Jag hade kalendern med mig och var redo att skriva in nya tävlingar, men Tobbe hade ett annat förslag, ett bättre förslag: att dra igång grundträningen inför nästa år! Så bra att jag har han, som kan se saker lite mer objektivt än när man är mitt uppe i det själv. För helt ärligt, att springa ett par tävlingslopp (utan häckar) till väger inte alls lika tungt som att dra igång uppbyggnadsträningen tidigare och garanterat skadefri. Så sagt och gjort, nu är vi påväg ner i gruvan!

Den första fyraveckorsperioden är ganska aerobt betonad. I min värld innebär det bland annat löpning på lite lägre intensitet (men längre lopp och kortare vila) tre dagar i veckan och ett par tre styrkepass med lite fler reps än vanligt. De senaste sex åren har den här perioden alltid handlat om alternativ träning pga skador så att kunna springa i den här fasen av träningen är nånting jag njuter kopiöst av. Mer än de två tävlingslopp jag gjorde faktiskt. Nu ska här byggas upp en snabb häcklöparkropp igen!

gruvar mig lite...

gruvar mig lite...

Ett snabbt svalkande fotbad efter jobbiga tvåhundrameterslopp...

Ett snabbt svalkande fotbad efter jobbiga tvåhundrameterslopp...

Ibland är syrran med och tränar. Ni ser ju vad glad man blir då!

Ibland är syrran med och tränar. Ni ser ju vad glad man blir då!