Tänk att jag kan skriva såhär igen: JAG HAR TÄVLAT!

Det är sant! Rev av en hundring med nummerlapp på bröstet igår. Helt jädra otroligt. Det hela gick av stapeln på Sveriges vackraste friidrottsplats Siljansvallen, ni hör ju bara på namnet hur läckert det är, eller hur! Leksands sparbanksspel var det som lockade dit mig. Kändes som en perfekt tävling att börja med. Och det var det. Jag skulle vilja ursäkta mig också att jag inte skrivit om det här tidigare, men då hade det kanske inte blivit den lilla gemytliga starten som jag hade tänkt mig. Nej, det fick bli såhär, jag var nervös så det räckte till ändå kan jag lova. Själva loppet var väl OK. Starterna tycker jag har varit lite kluriga att klura ut på träningarna och så även igår. Från tio till sextio meter ungefär känns det bra. Nästan bättre än bra faktiskt. Och sista fyrtio har vi (läs Tobbe) kommit fram till att jag inte riktigt orkar, än. Så. Det var det torra faktat. De smaskigare detaljerna handlar mer om battlen mellan tacksamhet/obeskrivlig glädje och en gnutta girighet. Sekunden efter mållinjen funderade jag på "var det där verkligen max?" För att nästa sekund bytas till oerhörd lättnad, största glädjen och djupaste tacksamheten över att vara där jag är nu. När jag 10 minuter senare fick höra resultatet (11.92. Mitt gamla PB är 11.30 från 2006) kom den gamla tävlingsdjävulen och tyckte att "fii faan vad sakta". Och så snurrade tankarna en stund. Men sakta sakta byttes de ut till de mjukare härligare glada känslorna. Och igår kväll var det allt som fanns kvar. Lycka över att vi har kunnat ta det här ganska stora steget. Det finns fler steg kvar, men det här kändes riktigt jävla gött ska ni veta. De kommande veckorna och månaderna (jag vill inte låta övermodig nu, så tolka mig rätt, please) är det den "lättaste" biten kvar: att springa fortare. För så har det känts under hela den här resan, de fysiska kvaliteterna tror jag stenhårt på, det svåraste har ju varit höger smalben. Att det överhuvudtaget ska palla maxbelastning igen. Och med det sagt så var gårdagens sprintlopp ett oerhört skönt kvitto. Nästa stora stora steg är att tävla på hundra meter häck. Men det tar vi sen. Nu njuter jag av detta en stund!

Transient
Transient