Rejsade några youngsters

Och träningslägerförutsättningarna bara fortsätter! Helt perfekt med trettiogradig värme för mig och mina muskler som är lite nygamla på det här med att ta i max i sprinten. Den senaste veckan har min tränare Tobbe varit borta på semester och det innebär att man får vara lite mer kreativ för att få till samma pepp på passen. För det ska gudarna veta, att om man ska köra sprint kan man inte vara helt lam i huvudet. För att få ut max av varenda liten snabb fiber i kroppen så måste man vara sharp som fan. För några dagar sedan så hade jag turen att två killar från IFK Lidingö, David och Tobias, (som är på läger i Falun under häckräven Rafael Askros ledning) ville vara med på ett av mina 60 meterslopp. Från startblock, med kommando och två tonårsgrabbar brevid mig måste jag säga att jag kom hyfsat nära ett tävlingsliknande adrenalinpåslag! Hur gick det då? Jo, den ena av killarna lyckades jag hålla bakom mig hela loppet, men den andra fick jag se ryggen på... Och det är ju aldrig kul, att se nåns rygg i ett sprintlopp alltså, men jag är bara så jädra glad att jag kan springa helt utan hämningar och smärta. Det är så ljuvligt att det går inte att beskriva! Strax innan den här battlen på 60 meter sprang jag lite häckkordinationer igen. Nu börjar det verkligen att kännas bättre och bättre för varje lopp jag springer. Rosten börjar lossa lite smått. För i grunden så är häckskills precis som när man lärt sig cykla. Det finns där. Oavsett hur länge sen det var så finns kunskapen där nånstans. Det handlar mest bara om att få kroppen att anpassa sig och tåla farten och frekvensen som blir i häcklöpning. Åh, vad jag älskar att göra det jobbet. Att jag KAN göra det jobbet!

Idag är det vilodag för mig och min älskade mans födelsedag. Så nu sitter vi i bilen, lite gräddmätta efter tårtan till frukosten, påväg till en heldag vid Siljan.

Transient