Hej från mossan!

Dra åt skogen vilket äventyr det var att kuta omkring i den sugande mossan! Vilken känsla! Nu är jag medveten om att jag kanske låter lite nyfrälst. Men låt mig förklara först varför detta föll mig på läppen.

1. Överraskningsmomentet. Att springa så fort man kan i en helt okänd terräng var faktiskt svinkul. Helt plötsligt kunde man ligga raklång på mage i dyn efter att ha trampat igenom foten. Man visste liksom inte var nästa steg skulle föra en. Tjusning!
2. Fartkänslan. När man springer och parerar snedsteg, väjer för träd och burkar i trånga kurvor känns allt lite fortare. Och det är ju kul!
3. Även fast vi var i långskubbarnas terräng så sprang vi inte längre än trettiofem sekunder åt gången. 2*4*35 sekunder för att vara exakt. Jag tvivlar på om jag skulle vara lyrisk efter två timmar i skiten, om man säger så.
4. Att få vara i skogen med trevligt sällskap av Tobbe och Annika. Fint det.

Kan kanske bli nåt att stoppa in i programmet till hösten, för nu passar det liksom inte in. Myrlöpning får nog höra till kategorin "gristräning" som vi aktar oss noga för under säsongerna.

Råkade springa ifrån nånting i mossan

Råkade springa ifrån nånting i mossan

Däckad på myren. Fanns inga andra alternativ efter mjölksyran.

Däckad på myren. Fanns inga andra alternativ efter mjölksyran.

Jag hittade en bra klädhängare mitt i mossan.

Jag hittade en bra klädhängare mitt i mossan.