Stortjuta...

Gjorde en intervju med DT igår (innan feberfrossan slog till) som ni kan läsa här.
En bra artikel får jag säga, den ger en sanningsenlig bild av verkligheten. Jag har aldrig varit speciellt "planerad" i mina uttalanden och vad jag svarar på och hur jag svarar. Det bara kommer, och jag säger alltid sanningen. Ibland kanske journalisten som gör intervjun har en idé redan innan man börjar, det kan man känna ibland - och då kan resultatet bli hur vridet som helst. Trots att man själv har gett den sanna nyanserade bilden så kan det reduceras ner till en bråkdel av det man pratade om. Sånt är inte så kul. Men i det här fallet har Tomas (som DTs journalist heter) fått med lite av varje - och det gillar man ju! Men jag kan ändå inte låta bli att undra, sa jag verkligen "stortjuta"? Det är verkligen inte ett uttryck som jag brukar använda... Men men, det kanske jag gjorde även fast det smakar lite främmande i min mun. Grina är annars det ord jag använder för att beskriva samma sak.