Lite trött nu

Ligger på latsidan och pustar ut efter dagens två pass. Skönt! Jag har inga problem alls att bara ta det lugnt, speciellt inte när jag är trött rent fysiskt. Första passet idag sprang jag åtta stycken koordinationslopp på 80% fart. Ett riktigt kul pass, det är härligt att springa runt 80-90%, eller närmre 90 är det roligaste. Det är inte så fort att det blir jobbigt, men ändå tillräckligt fort för att få lite fartkänsla, och ändå såpass "sakta" att man hinner springa tekniskt bra (åtminstone jobba på det!). Den göttigaste farten alltså. Den härligaste distansen - nu blir ni kanske överraskade - tycker jag är 120 meter. Man kanske skulle tro att jag föredrar kortare sträckor, som sextio meter eller så. Det är jag förmodligen lite bättre på. Men man hinner inte få nån riktig känsla för löpningen på den korta sträckan. 150-200 meter är kul. Riktigt kul. I början. Sen kommer syran, och då vill man stanna. Så därför är 120 favoriten. Tillräckligt långt för att hinna springa lite men ändå kort nog för att fortfarande kännas som sprint!

Andra passet var ett styrkepass. Om jag ska fortsätta mitt tema på det här inlägget (favoritträning?) så måste jag erkänna att jag älskar styrketräning. Varför? Jag gillar att ta i! Ettor i ryck, det är nog det roligaste. Idag var det bland annat marklyft och bänkpress på schemat. Bänk? Kanske nån undrar nu. Ja, armarna är ju också med och springer. Och i sprint och häcklöpning rör de sig ju ganska snabbt också, så det skadar inte att ha lite krut i dom. Så länge man inte blir så stor att man ska släpa på en massa onödig vikt, men för att ha det problemet måste man nog syssla med bodybuilding på heltid. Idag slog jag årsbästa i bänk. 85 kilo. Härligt, för efter graviditet och förlossning tyckte jag det tog ett tag innan jag kände mig stark och redo för tyngre vikter. Nu känner jag igen den gamla kroppen!

Transient