Spring i benen

Påväg till träningen idag kom jag på mig själv med att börja spontanspringa från parkeringen och in i hallen. Det är underbart när det händer, ett tecken på att jag är utvilad och lite grann "i form". Det är kanske inte så konstigt att det blir så nu, vi pulserar ju träningen under året så att jag har lätta veckor då och då för att släppa upp formen lite och inte bli så nertränad och tung. Den här gången blev det så efter sex relativt tuffa träningsveckor och sen två veckor lite lättare (efter operationen). När jag kom inspringandes i hallen var jag tvungen att lyriskt berätta för coach Tobbe (grycksboexpressen!) om hur fräsch jag kände mig och hur gött det är att kuta bara för att. Då fick han nåt drömskt i blicken han också och vi pratade länge om tjusningen i att bara dra på en acceleration i vanliga kläder påväg till bilen eller vad som helst. Frihet! Det är vad jag känner när jag springer. Så jäkla underbart är det. Nu är det vår och gatorna blir torra och sopade, och stigarna i skogen där jag bor blir springbara igen. Då kommer spontanlöparn i mig fram oftare och oftare!