Värt att kämpa för

En sak är då säker, efter den här helgen i Karlsruhe är jag fullkomligt övertygad om att det är det här jag vill. Komma tillbaka och tävla alltså. Det är inte på något sätt så att jag har tvekat innan, men det framkallar ju lite annan pepp och känslor av att se sina konkurrenter tävla! Jag (och Klas och Majken) var inbjudna som hedersgäster till galan eftersom de firade 30 år och jag är den senaste att ha slagit ett världsrekord i arenan. VIP-läktare och snittar i all ära, men det är ju nere i de svettiga korridorerna under läktaren och på innerplan jag trivs bäst. På morgonen innan tävlingen körde jag ett träningspass i härliga europahalle och så passade jag såklart på att värma upp på bana 4 där jag flög fram för sex år sedan. Inge nostalgisk alls...
Av någon anledning funkar det inte att ladda upp bilder just nu, så det får jag göra lite senare!