När förlossningen närmar sig...

Nä, det kommer ingen saftig story om när Majken kom till världen. Men däremot tycker jag det är en väldans bra liknelse till min comeback. Slutet av en graviditet, när man trots lite rädsla och osäkerhet (och såklart mycket glädje och spänning) måste våga tänka på livet efter förlossningen. Köpa vagn, bilbarnstol, säng och tvätta små söta kläder. Så känns det nu ungefär. Comebacken är ju, ta i trä, inte så långt borta. Och trots att det är svinläskigt måste jag, om jag ska tävla i vinter, snart anmäla mig till tävlingar.... Gaaah! Kan man inte bara gömma sig under en sten tills startskottet precis ska fyras av? Det är ju det här jag sett fram emot så länge, och dagar när allt känns bra, ja då skulle jag lätt kunna stå och vråla ut hur gött det ska bli att få tävla. Men det finns också dagar när jag känner mig lite sliten, och då kommer ibland rädslan och osäkerheten smygandes. Jag har ju inte det bästa av trackrecords när det gäller comebackförsök. Nu är känslan tack och lov helt annorlunda jämfört med 2010 eller 2012, men det är väl kanske bara mänskligt (och lite härligt på nåt konstigt sätt?) att uppleva den här skräckblandade förtjusningen. Som höggravid var jag väldigt uppmärksam på kroppens signaler. Känns sparkarna på samma sätt idag som igår? Då var det lätt att snöa in på hur magen kändes, lika lätt är det nu att grubbla loss över en sliten baksida. Jag blir nördigare i takt med att comebacken blir verkligare, precis samma känsla som när förlossningen närmade sig... Att det är läskigt med intervjuer och frågor om när jag ska tävla är ju (om jag zoomar ut lite) ett angenämt bekymmer. Jag är ju nära att uppfylla en dröm och det är ju inte så trist ändå!

Det är kanske därför jag varit lite kass på att uppdatera bloggen på slutet? Har jag gjort ett bra pass så törs jag inte riktigt skriva det, och har jag åsamkat mig själv sån jädra träningsvärk så jag nästan blir orolig, ja då törs jag knappt skriva det heller. Jag ska tuffa till mig lite tror jag. Ni ska få följa med i både upp och nedförsbackar! För det är ju sällan helt plan mark. Apropå det, så var det backlöpning på schemat idag. Kanske årets sista? Härligt ändå att kunna köra ute så långt in i november!

Steget före Grycksboexpressen. Jag gör vad jag kan i början av loppet för att hålla honom bakom mig, men han är seg den jäkeln. Idag fick jag gå i mål som tvåa de flesta loppen...

Steget före Grycksboexpressen. Jag gör vad jag kan i början av loppet för att hålla honom bakom mig, men han är seg den jäkeln. Idag fick jag gå i mål som tvåa de flesta loppen...