Det går bra nu

Det känns nästan lite läskigt att skriva om det, men efter några dagars eftertanke så kom jag fram till att den här bloggen blir ju skittråkig om jag inte berättar precis som det är. Och just nu går comebacken i medvind. Jag springer utan smärta för första gången på sex år, och det, det är en berusande känsla. En känsla som gör att jag bara vill lägga mig ner på banan och grina av glädje! Fattar ni att jag njuter nu va? Man kanske kan jämföra det med att gå till jobbet varje dag och sitta framför datorn och knappa på tangenterna med stukade fingrar. Också en vacker dag är fingrarna läkta och flyger över tangentbordet. MEN jag är inte naiv längre, jag vet att det är mycket hårt jobb kvar, och jag är bara i början av min långa resa. Träningspasset som framkallade den här känslostormen bestod av bland annat 2*3*60 meter på gräs, i ungefär 80% fart. inget massivt pass direkt, men riktig träning ju!

Igår kikade solen fram och värmde oss frusna svenskar, verkligen välbehövligt, för imorgon ska det bli sex grader igen. Men jag skiter i vädret. Faktiskt. För jag har sol och värme i sinnet!

Helt själv i gymmet efter stängning... Det fanns några stänger att välja på!

Helt själv i gymmet efter stängning... Det fanns några stänger att välja på!

Gråvädret fortsätter

Gråvädret fortsätter

Den enda varma soliga dagen hittills lyckades vi tajma in ett strandhäng. Majkens första närkontakt med sand.

Den enda varma soliga dagen hittills lyckades vi tajma in ett strandhäng. Majkens första närkontakt med sand.