En helg i storstan

Jag älskar verkligen att bo i Falun, och lite "på landet" som vi gör. Verkligen. Jag älskar lugnet och att när jag är sugen på att knata lite så hamnar jag i djup fin skog på ett ögonblick. Rakt utanför husknuten. Men frågan är om jag skulle älska det lika mycket om jag inte fick köra bil genom åtta filer eller dricka kaffe på nån trottoar full i folk då och då. I helgen har vi kört en snabbvisit i Stockholm. Ett dygn bara, men det räcker gott och väl för att få pulsen att stiga lite.

Bland annat hade mitt knäveck (som jag ju har skrivit om i tidigare inlägg) och jag en liten date med landslagets duktiga sjukgymnast Jenny för att kolla upp det lite. Och precis som jag och lugnets fysiocenters härliga crew trodde, så tror inte heller Jenny att jag har nåt fel på knät. Typ menisk eller så. Det är ju bra - att allt ser helt och välbehållet ut. Den hetaste teorin just nu är att det är två skruvar som håller fast märgspiken som orsakar det lilla obehag jag känner. Så nu går jag vidare utifrån det. Det kommer bli bra.

Idag börjar en ny träningsperiod vilket jag är ohyggligt peppad på. Det går ju till så att min tränare planerar upplägget och skriver program till mig, och varje detaljprogram kör vi på i kanske fyra veckor, sen kommer det ett nytt! Idag är en sån måndag. Den här perioden kommer jag ju att få springa lite mer än i förra - därav peppen! Dessutom är min man lite pappaledig från och med idag, så just löppassen kommer jag att kunna köra ifred så att säga... Trots knävecket känns det som en ljum härlig sommarbris blåser i ryggen just nu. Gå i vind kära vänner!

Transient