Har tagit lite tid för mig själv efter inledningen på årets säsong. Först och främst en fantastisk tid i Berlin – den bästa säsongsöppning jag någonsin gjort. Det kändes underbart att vara tillbaka på allvar på tävlingsbanan igen. Nu vann jag visserligen inte loppet, men min tid var klart bättre än förväntat, min teknik var utan större fel och känslan var klockren. Det var väl bara starten som inte fungerade som den skulle, eftersom jag var lite långsam upp ur blocken.
Det är ju en lite speciell tävlingsform i ÅF Golden League. Vinner man inte första loppet, så är man borta från bonusen direkt. Nu är det ju inte därför jag tävlar, men visst kan det kännas lite snopet samtidigt. Nu får jag istället se galorna som bra tävlingstillfällen på vägen fram till startblocken i Peking.
Nästa tävling var redan fem dagar efter Berlin – ÅF Golden League i Oslo. Det är så nära hemmaplan jag kan komma, och den enda av de sex tävlingarna som jag aldrig vunnit. Revanschlustan var stark, men tyvärr kände jag redan tidigt smärta från min gamla skada i smalbenet. Min tid och prestation var sämre än Berlin, eftersom jag spände mig och var orolig redan innan loppet. Ingen harmoni direkt, alltså. Oslo får helt enkelt stå kvar på listan över utmaningar för nästa år.
Tog mig sedan ner till Göteborg för att få benet undersökt av doktor Swärd, och det var väl blandade besked. Skadan i sig var inte förvärrad – som det såg ut i varje fall – men smärtan hade ökat utan egentlig förklaring. Vi bestämde att ställa in tävlandet i Europacupen, och att återgå till lite lugnare träning ett tag framöver. Räknar dock kallt med att stå på startlinjen i Rom i mitten av juli.
Jag kan inte förneka att det känns lite surt att åka på ett nytt bakslag precis efter utomhusdebuten, men så tänker jag på det jag skrev i mitt senaste inlägg: ”Det enda man kan vänta sig är det oväntade” . Detta har alltid varit min ledstjärna, och även om det ibland kan kännas orättvist, så gäller det att leva här och nu, att acceptera det som sker och att inte samla på sig negativa känslor om vad som kunde ha varit. Nu gäller det att njuta av sol, Dalarna i sommarskrud och min härliga familj. De säger att det skall regna på midsommarafton, men – jag förväntar mig hellre det oväntade.