En rejäl dos inspiration

Åh, vilken härlig dag jag haft idag! Eller vi ska jag säga, en riktig familjedag med en stor portion friidrott insprängt. Vi gick upp i ottan jag och Majken. Klas hade julfest med jobbet igår - så honom lät vi sova. Fixade matsäcksfrukost och åkte till simhallen där vi fick se tjusigaste luciatåget som simmade runt med tända ljus i mörkret. Mysigt! Sen frukost med syster med familj, morfar och mormor. Vidare till friidrottshallen där härligt galna crossfitfolket hade jultema på träningen. Tomteluvor, julmusik och tunga lyft. Kul sällskap! Lunchen fixade Jenny, och då anslöt vår lillebror direkt från USA. Under eftermiddagen gick jag på en föreläsning/träning med den franska häcktränargurun Jaques Piasenta. Otroligt inspirerande! Bara att få nörda ner sig i häckteknik med andra nördar i timmarna tre... Häckteori! Det ska jag se till att få mer av. Så det enda jag kan tänka på nu är rytmen i tre steg mellan två häckar. Ligger i soffan och blundar och liksom känner in hur det ska kännas. En härlig lördag helt enkelt! Hoppas ni alla haft en fin dag också!

Jag börjar bli en fena på det här med suddiga bilder. Men den här föreställer galningarna i julmundering på gymmet imorse. Jag sitter längst ner till vänster, bakom starka Linda med skivstången.

Jag börjar bli en fena på det här med suddiga bilder. Men den här föreställer galningarna i julmundering på gymmet imorse. Jag sitter längst ner till vänster, bakom starka Linda med skivstången.

image.jpg

Jaques Piasenta. 72 år och smidig som en katt. Då borde man ju kunna springa som en tiger som 33 åring.

Jahaja

Det blev alltså en vecka till med hosta och luftrörsskit. Men nu mår jag bättre och laddar för en helt vanlig fredag imorgon! Först träning (blir ett ytterst lätt pass för att väcka kroppen lite) och sen en timmes massage. Att gå igenom ett helt träningsår utan att bli sjuk existerar ju knappt, så några veckors "svinn" per år får man ju räkna med. Men det är ju inte utan att jag blir lite stressad nu när jag haft två förkylningar på raken. Nu närmar sig ju säsongen med ganska raska steg... Alltså det är ju så kul och spännande att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Idag har jag haft lyxen att bli ompysslad av min finfina frisör Emilia på salong Stüffe. Lite ny färg (i väntan på att min råttnyans med inslag av grått blir hett) och några klipp med saxen så känner jag mig som ny!

Fördelen (nä, det finns egentligen inga) med förkylningen är att det har funnits oceaner av tid till att fixa julmysigt hemma! Love it! Tolka mig rätt nu; inte en enda tomte i tyg/trä/plast sätter sin fot i mitt hus, men väl massor av ljus, hyacinter, gran och amaryllis!

Här ser det ju ut som att vi har fått till en grön botten, hade varit festligt!

Här ser det ju ut som att vi har fått till en grön botten, hade varit festligt!

Oh no!

Har tränat fyra dagar post förkylning och vad händer? Sjuk igen? Känns som det barkar ditåt just nu... Eller så har jag svalt en tennisboll och glömt bort det. Nåt riktigt lurt lurar i vassen. Så. Nu ska jag dricka galna mängder ingefärscocktail (koka upp vatten och så mycket ingefära du har i närheten, låt sjuda ett slag. Ta av från värmen, ha i nån tesked honung och pressa i så mycket citron du klarar) och sen gå och lägga mig. Hålla tummarna ska jag göra inatt också. Godnatt.

statistikfest!

Om någon känner sig lockad att förkovra sig inom damernas 60 meter häck, och då menar jag i siffrorna och statistikens djungel, ja då kan man klicka här! Då länkas ni vidare till en artikel skriven av statistikgurun A Lennart Julin för friidrott.se. Det är en genomgång av vad som hänt i världseliten sen jag slog världsrekordet 2008. Ganska härlig läsning såhär kvällen innan första häckpasset sen förkylningen!

Synkronicitet

Återhämtningsvecka och förkylning går nästan alltid hand i hand för mig numer. Antingen är antalet tuffa träningsveckor i följd precis vad jag klarar av eller så är det kanske så att när det kommer en återhämtningsvecka så slappnar jag av å det grövsta... Jaja, förkyld blev jag i vilket fall. Och precis samma dag som crowdsourcingen i förra veckan med temat "smitta inte mitt barn!" (arrangerat av borlängeföretaget CCS healthcare). Snacka om lustig timing. Och samtidigt låg Klas och Majken hemma i Falun och hostade. Så man kan lugnt säga att jag spetsade öronen när smittskyddsexperter, läkare, förskolepersonal och andra kunniga inom området tog till orda. För hur tusan gör man för att hålla sitt barn och sig själv frisk om man inte ska gå i ide under vinterhalvåret? I mitt huvud har jag kokat ner det till några få men enkla grejer: Att undvika sjuka människor så gott det går. Måste man träffas så är det bäst ute. Ganska självklart, men inte alltid så lätt ändå. Och såklart: Handhygienen. Tvätta händerna, sprita händerna, och vara noga med att byta/ha egna handdukar (hemma) och använda pappersservetter och aldrig nån kommunal handduk (borta). Men nu har jag ju som sagt åkt dit ändå. Tack och lov verkar det vara över nu. Så härligt att dra på sig träningskläderna och joggingskorna igen! Idag gjorde jag bara en uppvärmning så får kroppen en chans att säga vad den tycker om det tills imorgon. Om vi är på samma sida så blir det styrka då!

Och fram kom solen!

Helt plötsligt tände någon lampan! I varje fall över Falun, där molnen har legat som ett fluffigt lock i stort sett hela november. Det var vi inte sena att utnyttja, Majken och jag. Tänk vad lätt det är att förutsäga oss ljustörstande nordbor såhär års... På med lampan bara så kommer vi! Majken roade sig med att kratta lite grus och bära runt stenar i en hink, sen kilade vi över till grannen för att klappa hästarna. På eftermiddagen byttes vi av jag och Klas och jag fick jobba lite. Idag bestod det inte av träning (återhämtningsvecka ju!) utan inspelning av "grejer" (filmklipp kanske?) till batterijakten och batteriskolan (som Clas Ohlson, Warta och Håll Sverige Rent står bakom). Svårt svårt. Att prata utifrån ett manus på ett naturligt och spontant sätt. Men jädrar vad kul det är ändå? Nästan på gränsen till obekvämt i början, sen kommer tävlingsjävulen smygandes och man blir som swept away av att få till det på ett OK sätt. Sen hur resultatet blir återstår ju att se, men nu unnar jag mig snälla tankar om att jag utvecklades åt rätt håll mot slutet i alla fall! Sen svischade dagen på i ett rasande tempo. Naprapatbehandling, aj aj, bit ihop, andas igenom smärtan osv plus. Handla. Hämta liten gullunge hos farmor. Steka blodpudding. Njuta av den och av trevligt sällskap. Packa liten väska och åka ett punktligt(!) tåg till Stockholm. Det var dagen det. Nu ska jag dra täcket över mig och ladda för nånting nytt imorgon. Crowdsourcing! Undrar om jag är den enda deltagaren som var tvungen att googla på det?

Fina djur de där hästarna.

Fina djur de där hästarna.

Batterijakten. För landets alla fjärdeklassare med tävlingssug och miljöintresse. Göran, jag, Mats och Sebastian tog en selfie efter dagens inspelning. 

Batterijakten. För landets alla fjärdeklassare med tävlingssug och miljöintresse. Göran, jag, Mats och Sebastian tog en selfie efter dagens inspelning. 

I Stockholm är det ljust dygnet runt, till och med mulna novemberdagar.

I Stockholm är det ljust dygnet runt, till och med mulna novemberdagar.

Streetsmartness?

På väg (i bil) till presskonferens i Stockholm för XL-galan snappade jag upp något om en stor olycka mellan Uppsala och Arlanda. Tydligen kraftiga förseningar. Efter lite snabb överslagsräkning insåg jag att min tidsplan nu kommer att spricka. Svängde av i Uppsala och här sitter jag nu, på ett SJ-tåg mot Stockholm. Känner mig himla streetsmart. Huruvida det stämmer får framtiden utvisa! Presskonferensen sänds tydligen live på tv4play om nån är nyfiken! Klockan två börjar den.

iphone-20141120095224-0.jpg

När förlossningen närmar sig...

Nä, det kommer ingen saftig story om när Majken kom till världen. Men däremot tycker jag det är en väldans bra liknelse till min comeback. Slutet av en graviditet, när man trots lite rädsla och osäkerhet (och såklart mycket glädje och spänning) måste våga tänka på livet efter förlossningen. Köpa vagn, bilbarnstol, säng och tvätta små söta kläder. Så känns det nu ungefär. Comebacken är ju, ta i trä, inte så långt borta. Och trots att det är svinläskigt måste jag, om jag ska tävla i vinter, snart anmäla mig till tävlingar.... Gaaah! Kan man inte bara gömma sig under en sten tills startskottet precis ska fyras av? Det är ju det här jag sett fram emot så länge, och dagar när allt känns bra, ja då skulle jag lätt kunna stå och vråla ut hur gött det ska bli att få tävla. Men det finns också dagar när jag känner mig lite sliten, och då kommer ibland rädslan och osäkerheten smygandes. Jag har ju inte det bästa av trackrecords när det gäller comebackförsök. Nu är känslan tack och lov helt annorlunda jämfört med 2010 eller 2012, men det är väl kanske bara mänskligt (och lite härligt på nåt konstigt sätt?) att uppleva den här skräckblandade förtjusningen. Som höggravid var jag väldigt uppmärksam på kroppens signaler. Känns sparkarna på samma sätt idag som igår? Då var det lätt att snöa in på hur magen kändes, lika lätt är det nu att grubbla loss över en sliten baksida. Jag blir nördigare i takt med att comebacken blir verkligare, precis samma känsla som när förlossningen närmade sig... Att det är läskigt med intervjuer och frågor om när jag ska tävla är ju (om jag zoomar ut lite) ett angenämt bekymmer. Jag är ju nära att uppfylla en dröm och det är ju inte så trist ändå!

Det är kanske därför jag varit lite kass på att uppdatera bloggen på slutet? Har jag gjort ett bra pass så törs jag inte riktigt skriva det, och har jag åsamkat mig själv sån jädra träningsvärk så jag nästan blir orolig, ja då törs jag knappt skriva det heller. Jag ska tuffa till mig lite tror jag. Ni ska få följa med i både upp och nedförsbackar! För det är ju sällan helt plan mark. Apropå det, så var det backlöpning på schemat idag. Kanske årets sista? Härligt ändå att kunna köra ute så långt in i november!

Steget före Grycksboexpressen. Jag gör vad jag kan i början av loppet för att hålla honom bakom mig, men han är seg den jäkeln. Idag fick jag gå i mål som tvåa de flesta loppen...

Steget före Grycksboexpressen. Jag gör vad jag kan i början av loppet för att hålla honom bakom mig, men han är seg den jäkeln. Idag fick jag gå i mål som tvåa de flesta loppen...

Ute på turné

Snart är två dagars ganska intensivt flängande slut. Igår hann jag med att vakna i min egen säng, träna och äta lunch i Malmö och vara med på invigningen av ett nytt ÅF-kontor i Växjö. Idag har jag mumsat hotelfrulle med ÅF-kollegor, tränat i fina nya arenan i Växjö, förflyttat mig till Malmö där jag just har ätit supersmarriga dumplings, köpt en PSL på starbucks som snart ska få följa med på flygbussen, och om ett par tre timmar är jag hemma igen! Det har varit jättekul, men nu måste jag hem och vänta in min själ. Det finns nåt ordspråk, eller nån teori, eller vad det nu är(?) som säger att om man reser långt, mycket eller ofta måste man stanna upp och invänta själen. (För den kan kanske inte resa så snabbt??) Det låter så fint tycker jag. Och så ska jag kramas med mina två själsfränder hemma i Falun!

Mitt i uppvärmningen kan man se så här sammanbiten ut. 

Mitt i uppvärmningen kan man se så här sammanbiten ut. 

Här har jag lassat på lite på stången. Det kanske blir så på ett high performance center?

Här har jag lassat på lite på stången. Det kanske blir så på ett high performance center?

Det fanns plats för fler...

Det fanns plats för fler...

Inte varje dag man syns på en "vimmelsida"... Men idag hände det!

Inte varje dag man syns på en "vimmelsida"... Men idag hände det!

Vad fin Malmös tågstation är! Hittade en foodcourt där man kan nära sig med annat än snabbmat.

Vad fin Malmös tågstation är! Hittade en foodcourt där man kan nära sig med annat än snabbmat.

Lite vardagsdrama livar ju upp!

Oj, vad jag var skraj igår kväll. Ojojoj. Det hela började med konstiga ljud vid ytterdörren, är det nån som knackar? Eller är det vinden som slår i dörren? Hmm... Klas var uppe och nattade Majken så jag struntade i att gå och kolla. När han kommer ner hör jag från köket: -knackar det på dörren, Sanna? Så jag går och kollar. Dörren stängd. Så jag öppnar och tittar. Och vad möter jag? Jo, ett djur! Ett stort brungrått huvud i midjehöjd på mig, som står precis utanför dörren och trycker sig innåt. Jag smäller igen dörren och springer skrikandes in till Klas. "Ett stort djur! Som vill in!?" Större än räv, inget rådjur. Mer hundlikt? Kanske ett lodjur. Tänk om det är en varg? Men varför skulle ett rovdjur sitta på vår förstukvist? (det känns som att det är läge här att berätta att vi bor i skogen. Inte helt remote, vi har grannar och så, men med naturen inpå husknuten. Varg, lodjur och björn har setts i skogarna kring oss). Klas bestämde sig för att gå ut och ta en titt. Men djuret satt inte vid dörren. Istället hörde Klas "fotsteg" och morr en bit bort. Benen på ryggen och in igen. I ungefär en timme smög vi runt i fönstren och försökte få en titt på djuret som återigen hade barrikaderat vår ytterdörr. Tillslut fick vi se den. Nu fanns två alternativ kvar. En jättejättestor schäfer, eller: en varg! Huuu. Vi ringde polisen som skrattade lite roat åt vårt ärende och undrade vad vi skulle ta oss till. Om det i bästa och troligaste fallet är en hund så törs man ju ändå inte gå ut, eller? Är den snäll? Och jag som skulle ut genom ytterdörren och in i en taxi klockan fem på morgonen? En kvart senare kommer en bil åkandes och vargen blev jätteglad och lämnade sin vaktpost utanför vår dörr för att springa och kramas med tjejen i bilen! Hon hette Troja och var en snäll men gigantisk bortsprungen schäfer. Puh. Fint att vovven kom till rätta (snyggt jobbat av polisen) och att vi slapp ha en stört tam varg som husockupant. Jag måste ändå erkänna att jag lyssnade och spanade extra noga när jag smög ut till taxin imorse. Inga vargar. Nu sitter jag på ett fakirflyg till Malmö, där jag ska träna och träffa mina härliga tävlingsmanagers Daniel och Stina. Sen vidare med tåg till Växjö för jobb med ÅF ikväll!

En rakt igenom hemsk bild. Men den enda som finns på "vargen"...

En rakt igenom hemsk bild. Men den enda som finns på "vargen"...

Solen går upp nånstans i Örebrotrakten.

Solen går upp nånstans i Örebrotrakten.

Rättså glad att det är fredag!

Den här dagen alltså. Började med bara tre timmars sömn i bagaget. Majken håller på att få kindtänder och det ser inte alls skönt ut. Värsta vulkanerna i käken. Hu! Jag förstår att det inte är så lätt att sova då. När hon äntligen somnade ordentligt var klockan nästan fem, vilket ledde till en ofrivillig sovmorgon för min del. Bråttom bråttom. Majken med barnvakten Gittan från veterankraft ett par timmar när jag tränade. Lite styrkeövningar i gymmet innan jag lubbade järnet uppför promenadvägen brevid mördarbacken. Ögonen i kors och låst röv. Det är livet. Supersnabb dusch. Håret får lov att vara skitigt ett tag till, hinner inte. Hem och lösa av barnvakten. Laga lunch till mig och Majken. Iväg med bilen igen, nu till farmor och farfar där Majken ska få vara medan jag tar massage. En av de bästa timmarna. Min kropp skulle gå av på mitten annars. Också smet jag nyss in på café skyttepaviljongen på lugnet för att beta av lite måsten i mobilen. Obesvarade mail, sms och andra surdegar. Nu ska jag hämta Majken! Med ett bra mycket lättare sinne. Varför tar man inte tag i saker på en gång? Bra fråga. Men nu är det gjort, och det är fredag. Bara ett pass kvar på den här superbraiga träningsveckan!

dubbla tights och nya skor på dagens backlöpning

dubbla tights och nya skor på dagens backlöpning

Café Skyttepaviljongen är en liten pärla på lugnet. 

Café Skyttepaviljongen är en liten pärla på lugnet. 

Vilan

De där timmarna mellan förmiddagspasset och eftermiddagspasset... Underbara! Klas är pappaledig de dagar jag har två pass, så jag kan bara slappa på som man måste om man vill springa fort. Idag målas naglarna samtidigt som jag glor med ena ögat på kalendern och det andra på dr Phil som löser problem. Invirad i en filt och med fötterna högt. Snart är jag redo för ett mustigt styrkepass. Förmiddagens träning var en glädjande historia. Trots en kraftigt sliten kropp (sedan måndagens häckpass) lyckades jag (via ca en timmes intensiv uppvärmning!) köra några starter över en häck! Två och ett halvt år sedan jag gjorde det sist. Två och ett halvt år! Så länge att jag började fundera på: HUR gör man? Hur många steg är det till första häcken? Men så bestämde jag mig för att bara testa. Och ta det från där. Och det var ett fränt och bra beslut. För kroppen bara löste det! Rytmen och stegen bara fanns där. Risig som fasen, mycket grejer att jobba på, men ramen bara ramlade på plats. Så häftigt!

iphone-20141022142747-0.jpg

En väldigt lätt sak att säga...

Om jag bara hade sagt rätt! Sitter och småskrattar åt mig själv. Åt en sak jag sa i en intervju idag med SVTs Gunilla Wikström. "Det har inte känts såhär bra på sju år"... Först och främst så slog jag ju världsrekord för sex och ett halvt år sedan. Så det är inte alls sant. Det kändes ju logiskt nog bra mycket bättre då än vad det gör nu. Men om jag får ändra mig så hade det passat bättre med "de senaste sex åren". Det var det jag menade. Och det är ju tragiskt nog inte så svårt att uppnå. För de senaste sex åren kan jag räkna antal tillfällen jag har sprungit häck på mina två händer. Men men, mina språkliga brister till trots så ville jag säga att det känns rätt bra nu. Om ni är nyfikna på hur det ser ut när jag springer häck nuförtiden så kan ni kolla Sportnytt på SVT ikväll, eller på ett kort klipp här.

Gunilla lär sig filma och Tobbe ser skarp ut

Gunilla lär sig filma och Tobbe ser skarp ut

En glad lögnhals! Foto: Gunilla Wikström, SVT.

En glad lögnhals! Foto: Gunilla Wikström, SVT.

Som ett annat liv

Nu sitter jag på tåget hem till Falun efter tre dagar i Stockholm. Alldeles tjockmätt efter Starbucks "pumpkin spice latte", men det var det lätt värt! Amerikanskan i mig jublar. Jag har haft tre dagar utan träning (har kört hårt sen jag kom hem från semestern i Spanien så det passade bra) men med massor av jobb. Annat jobb, där man kan behålla en snygg frisyr längre än en halv dag (pga yrkeskravet tofs). Första två dagarna hängde jag med underbara kollegor på ÅF, dit jag nu också kan räkna fräna urkraften Charlotte Kalla. Superkul att hon valt ÅF som en av sina huvudsponsorer! Då kommer vi att få träffas mer framöver. Och det kan jag lova, det är inspirerande att få prata en stund med henne. Igår eftermiddag hade jag ledigt och eftersom Klas och Majken var med, fick vi till supermåndagsmys på fina, nästan folktomma Skansen! Jag trodde kanske att björnarna skulle bli en hit, men det var de mer välbekanta hästarna som var roligast. Tur vi bor granne med såna hemma i Falun! Idag har jag hängt i nån slags fotostudio i Hägersten hela dagen. Filminspelning med Magnus Samuelsson för Clas Ohlson och Håll Sverige rent's räkning. Det är verkligen en utmaning att kastas in och spela "skådespelare" för en dag. Man får verkligen känna på vilken enorm skicklighet som krävs för att få till det. Inte helt lätt att prata spontant utifrån ett manus med nån annans formuleringar. Tack och lov var alla bakom kameran superhärliga och peppande, så jag blev nog lite mindre stiff än vad som annars hade kunnat bli utfallet!

PS. Aftonbladet skrev igår om att jag kutar över höga häckar, men det visste ju ni som läser bloggen redan... eller hur!?

Tiden går sakta när man längtar hem. Men jättelatten räcker nästan hela vägen. För övrigt är det ca 35 grader här inne i tåget. 

Tiden går sakta när man längtar hem. Men jättelatten räcker nästan hela vägen. För övrigt är det ca 35 grader här inne i tåget. 

Mamman, Majken och grisarna på Skansen. 

Mamman, Majken och grisarna på Skansen. 

Fick bana väg bland höstlöven på väg till filmstudion idag. Fin kontrast till asfalt och betong.

Fick bana väg bland höstlöven på väg till filmstudion idag. Fin kontrast till asfalt och betong.

Glada miner på ÅFs huvudkontor igår. Jag, Viktor, Charlotte, Peter och Jossan. 

Glada miner på ÅFs huvudkontor igår. Jag, Viktor, Charlotte, Peter och Jossan. 

Gunde har rätt

"Ingenting är omöjligt" med perfekt klingande dalmål är ju ett bekant Gunde-uttryck. Och idag stämde det extra bra att säga efter träningen. Det var ju som jag skrev igår premiär med två pass på en måndag, och det gick ju alldeles strålande. Än så länge kanske jag ska lägga till... Kanske vaknar imorrn och undrar vad det är som kört över mig. Men det var vad som hände under dagens andra pass som gjorde mig alldeles extra glad. Jag hade ingen tvekan iofs om att det skulle funka, men ändå, här kommer det:

  1. Jag sprang ett lopp över 84cm häckar, alltså full tävlingshöjd. (Dock femstegsrytm, man tar tre på tävling).
  2. Jag rev av några lopp med tre steg emellan (men med 76cm häckar).

Det bästa av allt var att det kändes rättså bra! Lite pirrigt är det, när man står där på startlinjen och har fem häckar framför sig också vet man att om jag ska komma fram med bara tre steg... Ja, då krävs det en betydande insats. När man inte har gjort det på ett tag (senast jag provade var två och ett halvt år sedan, då kändes det som att benet skulle gå av) är det lätt att känna sig tveksam första loppet (är mina ben snabba nog att hinna med om jag sopar på med farten som krävs?) Men det gick! Helt utan smärta och över förväntan bra. Det är svårt att förklara, men det är lite skräckblandad förtjusning i början, men framförallt: så mycket glädje och tacksamhet!

Önskar att jag kunde skylla på farten, men man kan säkert ta skarpa bilder ändå. Den här föreställer mig efter att ha klippt en 84:a. Bilden är ett pausat ögonblick från Tobbes filmning, man tager vad man haver. 

Önskar att jag kunde skylla på farten, men man kan säkert ta skarpa bilder ändå. Den här föreställer mig efter att ha klippt en 84:a. Bilden är ett pausat ögonblick från Tobbes filmning, man tager vad man haver. 

Ett skrämmande bildbevis på min dåliga hårdag. Men det var en bra dag på många andra sätt, så jag är glad ändå!

Ett skrämmande bildbevis på min dåliga hårdag. Men det var en bra dag på många andra sätt, så jag är glad ändå!

Ingenting är omöjligt!

Sitter som klistrad framför "I huvudet på Gunde Svan". Bra program det där. Väldigt inspirerande. Frågorna som Gunde ställer är ju sånt som är jävulskt nyttigt att klura på själv, mitt i en idrottssatsning. Idag handlar det om JO Waldner och hans helt otroliga karriär. Jag tycker det är galet spännande att höra honom berätta om taktiken och hur han lärde sig motståndarnas mönster, och på så sätt skaffade sig nån millisekunds försprång. Men minst lika kul är ju Gunde. Vilken energi! Perfekt uppladdning för min första måndag med två pass! Styrka på förmiddagen och ett häckpass på eftermiddagen. Wish me luck!

Fortfarande frisk!

Åh! Ännu en full träningsvecka på banken, är så glad för mitt trackrecord för höstträningen hittills! Hade ju en liten skrämselförkylning i förra veckan, två dagars missad träning och sen var jag bra. Men hela den här veckan har jag ändå haft känslan av att "imorgon när jag vaknar är jag nog sjuk"... Ni vet när man känner att det ligger nåt stort och lurar i vassen. Men jag har vaknat frisk varje morgon och kunnat träna på! Vi har dessutom klurat mycket fram och tillbaka på huruvida Majken ska börja förskola eller inte (eller snarare NÄR). Det är ju en lite speciell situation med mitt "fysiska jobb". Om jag har otur och åker på en massa förskolesmittor så kan ju min comeback vara kort och gott körd. Hur vi gör med det klurar vi vidare på, men det jag ville säga är att jag har baciller på hjärnan just nu. Och precis nu när jag satte mig i soffan och slog på TVn: Filmen "Contagion" som jag visserligen redan har sett, men fy fasen. Verkligen inget för den bacillnojiga. Nej, det är bacillskräck på en helt ny nivå efter den skräckisen. Tur det finns handsprit..!

Idag har jag vilat och bara laddat batterierna för nästa vecka. Sju pass ska rivas av. Vi kastar in ett pass till i mixen, har hittills inte kört några dubbelpass men på onsdag är jag redo! Och om ytterligare någon vecka, då blir det dubbla pass både måndag och onsdag. Jiiihooo!

Tobbe och Madde konsulterar kartan efter fredagens myrlöpning. Det är inte lätt att hitta hem när ögonen går i kors av mjölksyra.

Tobbe och Madde konsulterar kartan efter fredagens myrlöpning. Det är inte lätt att hitta hem när ögonen går i kors av mjölksyra.

Söndagsäventyr med Majken, mormor, Brodir och Musse.

Söndagsäventyr med Majken, mormor, Brodir och Musse.

Nyryckta från mammas och pappas trädgård!

Nyryckta från mammas och pappas trädgård!

Kontraster

Förra veckans häckpass: utomhus i strålande sol, runt tjugo grader. Ansiktet som en solmogen tomat efteråt. Idag, en vecka senare: Häcklöpning inne pga isvindar och fem grader ute. Hösten är utan tvekan här nu. Men det är rätt härligt ändå, då är det bara en sak som gäller: hårt jobb! Häckpasset idag var underbart. Fortfarande är ingen häckpassage den andra lik, men det känns ganska kvickt ändå. Det finns nåt att bygga på, och det är jag ohyggligt tacksam för!

Andra finfina kontraster i mitt liv just nu är timmarna på banan kontra mammalivet. Friidrotten är roligare än någonsin, men ändå är det ÄNNU bättre när jag kommer hem till Majken och Klas. Men nu ska jag inte måla upp min vardag som en ljum sommarbris, nä, logistiken och planeringen för att få allt att funka är ju inte så enkel att få ihop alla dagar. Jag är ju inte direkt känd för min goda planeringsförmåga, om man säger så. Det finns definitivt ett ganska stort utrymme för utveckling... Så här ser den här veckan ut (om jag inte missat nåt): Idag körde vi varsin halvdag jag och Klas. Imorgon och onsdag kommer min pappa och hänger med Majken när jag tränar och på torsdag kommer mamma. Fredag är Klas pappaledig igen så då har jag passat på att klämma in en massage också. Vanligtvis är Majken hemma hos sin farmor och farfar en del också, men dom är på semester den här veckan. Det är tur att de finns, de härliga far och morföräldrarna.

Förmiddag i friidrottshallen, eftermiddag i lekparken och på bibblan!

Tjejkväll!

Puh! Har precis nattat mitt lilla lejonmonster/ängel till dotter. Vi är bara brudar hemma ikväll och Majken har kört stenhårt på att härma hur lejonet låter. Ibland får hon till det riktigt riktigt bra, som nåt slags avgrunds-growlande vrål. Hon har hela sitt lilla korta liv varit en riktig fena på ljud. Soundtracket till träningslägret i Kroatien var hundskall, sen dess har hon betat av lite av varje. Moppar, bilar, katter, får och nu som sagt lejonvrål! Kul! Nåt annat som inte är lika underhållande är hur hon just nu verkar överdriva sin ilska och illvrålar när hon blir arg. Hoppas det är nån slags fas som ska passeras. Jag tror det. Men det känns som att det är viktigt att hålla fast vid sina nej nu...

Nu väntar senaste Elle decoration, en kopp roiboste och några rutor av Marabous nya choklad med salta mandlar på mig! Lucky me!

Greta är med all rätt lite skeptiskt inställd till sin growlande minimatte

Greta är med all rätt lite skeptiskt inställd till sin growlande minimatte

Långfredag

Visst har det varit en lång fredag. Träning, möten och logistik för att få allt att klaffa. Men det jag syftar på med rubriken "långfredag" är loppen vi sprang imorse. När man avverkar delar av mördarbacken spelar det ingen roll hur kort loppet är. Det känns som en evighet. Sju lopp blev det för min del, tog det lite easy eftersom jag var lite smårisig tisdag och onsdag. Det blev så, hade ju mina föraningar i måndags och skippade hundrafemtiometers loppen, och tur var väl det. Annars kanske det hade utvecklats till en riktig förkylning. Det är för övrigt nåt jag tänker på stor del av min vakna tid nu. HUR jag ska lyckas undvika att bli sjuk frammöver. Jag har laddat upp med handsprit nu. Överallt! I bilen, handväskan och hemma. Imorgon när jag tränar ska jag sterilisera gymmet med "desinfektionsservett för ytor". Vad tror ni om det?

Igår var Thomas Lind från DT med på träningen. Ja, alltså han var ju inte med och tränade. Han kikade och ställde frågor. Om ni är intresserade av svaren så finns de här!

När Tobbe och träningskompis Madde rev av tre lopp till tog jag en syraselfie.

När Tobbe och träningskompis Madde rev av tre lopp till tog jag en syraselfie.

Sen dök den här stiliga karln upp i mördarbacken. Min glada manager Keith!

Sen dök den här stiliga karln upp i mördarbacken. Min glada manager Keith!