Kontraster

Förra veckans häckpass: utomhus i strålande sol, runt tjugo grader. Ansiktet som en solmogen tomat efteråt. Idag, en vecka senare: Häcklöpning inne pga isvindar och fem grader ute. Hösten är utan tvekan här nu. Men det är rätt härligt ändå, då är det bara en sak som gäller: hårt jobb! Häckpasset idag var underbart. Fortfarande är ingen häckpassage den andra lik, men det känns ganska kvickt ändå. Det finns nåt att bygga på, och det är jag ohyggligt tacksam för!

Andra finfina kontraster i mitt liv just nu är timmarna på banan kontra mammalivet. Friidrotten är roligare än någonsin, men ändå är det ÄNNU bättre när jag kommer hem till Majken och Klas. Men nu ska jag inte måla upp min vardag som en ljum sommarbris, nä, logistiken och planeringen för att få allt att funka är ju inte så enkel att få ihop alla dagar. Jag är ju inte direkt känd för min goda planeringsförmåga, om man säger så. Det finns definitivt ett ganska stort utrymme för utveckling... Så här ser den här veckan ut (om jag inte missat nåt): Idag körde vi varsin halvdag jag och Klas. Imorgon och onsdag kommer min pappa och hänger med Majken när jag tränar och på torsdag kommer mamma. Fredag är Klas pappaledig igen så då har jag passat på att klämma in en massage också. Vanligtvis är Majken hemma hos sin farmor och farfar en del också, men dom är på semester den här veckan. Det är tur att de finns, de härliga far och morföräldrarna.

Förmiddag i friidrottshallen, eftermiddag i lekparken och på bibblan!

Tjejkväll!

Puh! Har precis nattat mitt lilla lejonmonster/ängel till dotter. Vi är bara brudar hemma ikväll och Majken har kört stenhårt på att härma hur lejonet låter. Ibland får hon till det riktigt riktigt bra, som nåt slags avgrunds-growlande vrål. Hon har hela sitt lilla korta liv varit en riktig fena på ljud. Soundtracket till träningslägret i Kroatien var hundskall, sen dess har hon betat av lite av varje. Moppar, bilar, katter, får och nu som sagt lejonvrål! Kul! Nåt annat som inte är lika underhållande är hur hon just nu verkar överdriva sin ilska och illvrålar när hon blir arg. Hoppas det är nån slags fas som ska passeras. Jag tror det. Men det känns som att det är viktigt att hålla fast vid sina nej nu...

Nu väntar senaste Elle decoration, en kopp roiboste och några rutor av Marabous nya choklad med salta mandlar på mig! Lucky me!

Greta är med all rätt lite skeptiskt inställd till sin growlande minimatte

Greta är med all rätt lite skeptiskt inställd till sin growlande minimatte

Långfredag

Visst har det varit en lång fredag. Träning, möten och logistik för att få allt att klaffa. Men det jag syftar på med rubriken "långfredag" är loppen vi sprang imorse. När man avverkar delar av mördarbacken spelar det ingen roll hur kort loppet är. Det känns som en evighet. Sju lopp blev det för min del, tog det lite easy eftersom jag var lite smårisig tisdag och onsdag. Det blev så, hade ju mina föraningar i måndags och skippade hundrafemtiometers loppen, och tur var väl det. Annars kanske det hade utvecklats till en riktig förkylning. Det är för övrigt nåt jag tänker på stor del av min vakna tid nu. HUR jag ska lyckas undvika att bli sjuk frammöver. Jag har laddat upp med handsprit nu. Överallt! I bilen, handväskan och hemma. Imorgon när jag tränar ska jag sterilisera gymmet med "desinfektionsservett för ytor". Vad tror ni om det?

Igår var Thomas Lind från DT med på träningen. Ja, alltså han var ju inte med och tränade. Han kikade och ställde frågor. Om ni är intresserade av svaren så finns de här!

När Tobbe och träningskompis Madde rev av tre lopp till tog jag en syraselfie.

När Tobbe och träningskompis Madde rev av tre lopp till tog jag en syraselfie.

Sen dök den här stiliga karln upp i mördarbacken. Min glada manager Keith!

Sen dök den här stiliga karln upp i mördarbacken. Min glada manager Keith!

Nej, nej, nej...

Vilken urtrist och obehaglig valvaka det blev igår. Usch. Och den känslan har hängt med hela dagen idag. Det är svårt att fatta att SD är Sveriges tredje största parti nu. Nä, fy! Vidrigt är det.

En liten ljusglimt under dagen var i alla fall träningen. För precis en vecka sen skrev jag ju om hur avig och skev jag kände mig. Idag var det som bortblåst! Jag skulle köra ett kombinerat häck och snabbhetsuthållighetspass, men av snabbhetsuthålligheten blev det ingenting. Majken fick feber inatt, och jag var väl försiktig i överkant och kände efter länge och väl om inte jag också kände mig lite varm. Men det gjorde jag inte. Ändå hoppade jag 150 metersloppen, intuitionen sa mig att det var så det skulle vara. Men häckloppen gick bra! Skönt att rosten är så tunn att det går snabbt att borsta bort. Dessutom sprang jag utomhus i rena rama sommaroutfiten. Så varmt och skönt så här långt in i september. Otroligt! Alltid något att glädjas åt för oss 87%...

Valvaka

Vilken underbar helg det har varit här i Falun! Sol och värme, som om det inte alls var höst. Syrran och lilla Sixten (som inte alls är så liten längre) har varit här och hängt med oss. Lite träning i lördags, sen bara vila resten av helgen. Skrev jag vila? Jag menar "icke schemalagd fysisk aktivitet". Vila, som att ligga på sofflocket, blir det inte så värst mycket av längre.

I övrigt har jag mest haft politik i tankarna den senaste veckan (rättare sagt senaste halvåret). Hoppas ni som läser har varit och gjort era röster hörda idag. Det har jag gjort. Jag tycker det är skrämmande, allt lidande som vi människor ställer till med, krig och orättvisor, miljöförstöring och girighet. Jag hoppas på en framtid där vi människor världen över tar hand om varandra, framtida generationer och naturen. Jag gillar att rösta på själva valdagen och sen följa det hela via valvakorna på TV. Det känns lite högtidligt. Nu har vi laddat med gårdagens hemmabakade pizzarester, lite bubbelvatten och nymålade röda naglar kvällen till ära!

 

På med bäbisryggan och ut i skogen!

På med bäbisryggan och ut i skogen!

En av oss hade lite svårt att stå still...

En av oss hade lite svårt att stå still...

På väg hemmåt. Falun är vackert!

På väg hemmåt. Falun är vackert!

Mot vallokalen med pappas dagsfärska medalj från träflasklöpet runt halsen!

Mot vallokalen med pappas dagsfärska medalj från träflasklöpet runt halsen!

Ångerveckan?

Första träningsdagen efter en veckas ledighet är inte en dans på rosor vill jag lova. Mentalt: inga problem. Men, vart fan tog koordinationen vägen? Kroppen spretade och spriddes ut över hela banan när jag sprang i eftermiddags. Det är sån ruggig färskvara; känslan i löpningen och den exakta timingen. Små små grejer som gör så stor skillnad i hur klumpig/smidig man känner sig. Tack och lov har jag detta passet bakom mig och hoppas att det känns betydligt bättre längre fram i veckan.

Förresten, alpgröten jag gjorde: ingen höjdare alls. Nytt recept och alldeles för mycket riven fallfrukt i för att falla både mig och Majken i smaken. Har gjort en ny nu, tills imorrn. Gav mig nu ikväll även i kast med att göra "granola bars". Det blev inte riktigt några bars, utan snarare vanlig hederlig müsli. Men päronen däremot! Succé! I lag med vitt vin, citronskal och saft, socker såklart, också vanilj, kanel och stjärnanis. De blir en god efterrätt nån dag.

Nä, nu väntar sängen på den här aviga spretiga kroppen!

Hemmakatten

Varje gång jag har varit bortrest så slås jag av vad himla mysigt det är att vara hemma! Det är inte så att semestern inte var bra, nej, den var verkligen helt underbar. Men helt ärligt? Blir man verkligen utvilad nån gång med en ettåring i sällskapet? Tror inte det. Men fulladdad med energi är jag ändå, på nåt sätt!

Det är skönt med ett break från vardagsrutinerna också. Matlagning och trädgård och allt sånt kan ibland kännas lite oinspirerande, men efter en vecka utan det - ja då kutar jag ut i trädgården och plockar päron från marken. Nu ska det tas om hand minsann! Just nu letar jag efter nån god smaksättning till att koka in päronen i.

Imorgon drar träningen igång igen. Sugen är bara förnamnet. Hade ju tänkt att jogga ett par gånger under semestern, men det blev inte så... Jag lyckades stuka stortån på stranden (det är sant!) en av de första dagarna. Så promenader och lite "häckkickar" för att hålla igång mitt bästa vapen (det främre benet) var allt jag gjorde.

Hemmapeppen är total! Går ut stenhårt med en alpmüsli med lite chiafrön, vanilj, kardemumma och rivet päron. Provsmakning imorrn!

Hemmapeppen är total! Går ut stenhårt med en alpmüsli med lite chiafrön, vanilj, kardemumma och rivet päron. Provsmakning imorrn!

Semesterlunk

Ni vet den där enda viloveckan jag skrev att jag skulle ta... Den började just! För att snabbt som ögat komma in i den rätta semesterlunken har vi dragit till Calella de Palafrugell på Costa Brava, Spanien, där sommaren ännu hänger sig kvar! Här gjorde jag min första internationella seniortävling för hundra år sedan, och här gjorde jag även ett lopp 2010. I samband med den tävlingen hängde jag här i tio dagar, som ett litet läger. Men nu ska jag nog inte ens åka och titta på banan. Jag kanske joggar några gånger och kör nåt lättare styrkepass bara för att hålla igång men det är allt. Jag gillar att vila!

Transient
Transient

Dra åt skogen

Har precis landat på förstukvisten efter en riktig rivstart på den här fredagen. Intervaller i skogen med Tobbe. Och lite lätt övertänd (pga detta är sista passet av det här slaget innan vi går in i en ny period i träningen) rivstartar jag verkligen den första tvåminutersintervallen, med cementblock till lår resten av loppen som följd. Som man bäddar får man ligga brukar det ju heta. Vi har kört det här passet fyra gånger nu, och eftersom vi alltid börjar på samma ställe i skogen och springer samma spår så finns det ju en del riktmärken att förhålla sig till längs med banan. Idag blev det ett rent krig för att klara av att komma fram till skylten där sista loppet brukar landa. Tankar om att försök, semi och final under inomhus EM i vinter går på samma dag hjälper till i såna lägen. Jag har mina trix för att locka fram lite till. Ibland är det ju gött att ha några år på nacken!

Strike a pose! PT-Greta slappar efter lite blandade småhopp med stången

Vecka fyra påbörjad

Idag har jag träningsvärk. I höftböjarna för den som är nyfiken... Oavsett hur mycket styrka man kör så går det inte riktigt att undvika när man ställer fram häckarna efter ett litet avbrott. Herregud vad härligt att kunna träna som jag gör nu! Löpning tre gånger i veckan. Sanslöst fint. Igår sprang jag lite häck igen, första gången sen jag drog igång höstträningen, vilket nu är tre veckor sedan. Tiden går verkligen fort när man har kul. Men häcklöpningen var underbar. Fortfarande bara i sakta mak, men känslan, när hela kroppen skriker "langa ut häckarna på maxavstånd, fram med startblocken, jag är redo!" Den känslan har jag inte känt så många gånger de senaste sex åren. Men jag fortsätter att vänja kroppen vid häcken i lugn takt än så länge. Det dröjer ännu lite tid innan jag verkligen kommer göra det. Springa max över häckarna alltså. Men det är ju en fin förutsättning såhär långt att känna så.

Grundträningen är inte bara härlig för att jag kan springa igen. Nej, jag ska erkänna att jag njuter lite av att ha "tjuvstartat" redan nu. Medan mina konkurrenter springer omkring och kramar ur det sista ur sommarens form ligger jag redan i hårdträning. Jag behöver verkligen det lilla försprånget till i vinter. Jag vill springa fort då. Över häckar också! Andra år brukar jag ta tre, fyra veckors semester från träningen i september och sen komma igång i oktober. Men det känner jag inget behov av i år. En vecka ledigt får jag, det räcker!

Trädgårdslangen duger att coola ner trötta ben med.

Trädgårdslangen duger att coola ner trötta ben med.

Det gäller att pinna på så att inte Olof kommer och jagar en med spjutet...

Hänger ni med ner i gruvan?

Hej på er! Ledsen för att det var länge sen sist. Har ju inte ens skrivit nån rad om hur det var förra helgen, på SM i Umeå. Och så mycket kan jag säga, att det var gött! Så härligt att kunna tävla igen, och att jag fick upp lite speed i påkarna på så kort tid, det är det finaste av allt! Nej, nu ljög jag. Det bästa är ju att jag kan göra det överhuvudtaget!

På måndagen efter SM hade jag och Tobbe, min tränare, ett litet möte för att diskutera fortsättningen. Jag hade kalendern med mig och var redo att skriva in nya tävlingar, men Tobbe hade ett annat förslag, ett bättre förslag: att dra igång grundträningen inför nästa år! Så bra att jag har han, som kan se saker lite mer objektivt än när man är mitt uppe i det själv. För helt ärligt, att springa ett par tävlingslopp (utan häckar) till väger inte alls lika tungt som att dra igång uppbyggnadsträningen tidigare och garanterat skadefri. Så sagt och gjort, nu är vi påväg ner i gruvan!

Den första fyraveckorsperioden är ganska aerobt betonad. I min värld innebär det bland annat löpning på lite lägre intensitet (men längre lopp och kortare vila) tre dagar i veckan och ett par tre styrkepass med lite fler reps än vanligt. De senaste sex åren har den här perioden alltid handlat om alternativ träning pga skador så att kunna springa i den här fasen av träningen är nånting jag njuter kopiöst av. Mer än de två tävlingslopp jag gjorde faktiskt. Nu ska här byggas upp en snabb häcklöparkropp igen!

gruvar mig lite...

gruvar mig lite...

Ett snabbt svalkande fotbad efter jobbiga tvåhundrameterslopp...

Ett snabbt svalkande fotbad efter jobbiga tvåhundrameterslopp...

Ibland är syrran med och tränar. Ni ser ju vad glad man blir då!

Ibland är syrran med och tränar. Ni ser ju vad glad man blir då!

Mjukstartar

Jag kan knappt tänka på vilken underbart rolig dag det här kommer bli, fjärilarna i magen blir helt vilda då. Istället har jag ihop med lilla familjen mjukstartat den på bästa sätt: med djur, kaffe och fin miljö. Gammlia - Västerbottens museum, vilken pärla!

Eftermiddagen och kvällen blir desto vildare. 17,15 är det 100 meter försök. Om ni inte är på plats men vill kika ändå så går det via SVTplay!

Transient
Transient

Roadtrip

Jag gillar att åka bil, speciellt på nya platser. Och norr om Ö-vik har varken jag eller Klas varit så ofta, så vi bestämde oss för att köra en liten roadtrip till Umeå. Pga sprintrövar och småbarn delade vi upp resan i två och tog en övernattning i Härnösand. Fasen vad tjusigt det är här. Tappa-andan-fint! Åt en riktigt bra middag på restaurangen vägg-i-vägg och sov i det kanske varmaste hotellrummet nånsin. Men det var OK för på frukosten nyss så bjöd Majken på riktigt långa små promenader. Finns det nåt gulligare än helt nyinlärd gång? Nu har vi precis påbörjat del två av resan och jag sitter i passagerarsätet och bara njuter av den vackra utsikten. Så länge jag håller blicken ut genom rutan och inte tittar ner på mina ben som är nerstoppade i ett par stenhårda stödstrumpor i färgen "Acapulco". Vad gör man inte?

Transient
Transient

Umeå nästa!

Först och främst skulle jag vilja tacka för alla underbara peppande kommentarer jag får av er läsare! Så kul! Lika kul är att jag nu är anmäld till SM i helgen. Vilken grej va?! Det har känts så bra efter tävlingen i förrgår att det inte blir några problem att tävla igen på fredag. Älskar läget jag har, att få vara en underdog vid trettiotre års ålder. Ligger nog inte bättre än nia på sverigestatistiken efter mitt lopp, så jag slår underifrån och har inget att förlora! Det har man iochförsig aldrig, men än mindre nu!

Körde ett pass i förmiddags med lite längre snabba lopp, hoppas man fortfarande kan förbättra snabbhetsuthålligheten med fem dagar kvar till start! Nu är jag påväg hem till Falun igen efter en välbehövlig massage av min gulliga mamma! Pappan fick agera nanny under tiden. Underbart med en stöttande familj i såna här lägen!

Tänk att jag kan skriva såhär igen: JAG HAR TÄVLAT!

Det är sant! Rev av en hundring med nummerlapp på bröstet igår. Helt jädra otroligt. Det hela gick av stapeln på Sveriges vackraste friidrottsplats Siljansvallen, ni hör ju bara på namnet hur läckert det är, eller hur! Leksands sparbanksspel var det som lockade dit mig. Kändes som en perfekt tävling att börja med. Och det var det. Jag skulle vilja ursäkta mig också att jag inte skrivit om det här tidigare, men då hade det kanske inte blivit den lilla gemytliga starten som jag hade tänkt mig. Nej, det fick bli såhär, jag var nervös så det räckte till ändå kan jag lova. Själva loppet var väl OK. Starterna tycker jag har varit lite kluriga att klura ut på träningarna och så även igår. Från tio till sextio meter ungefär känns det bra. Nästan bättre än bra faktiskt. Och sista fyrtio har vi (läs Tobbe) kommit fram till att jag inte riktigt orkar, än. Så. Det var det torra faktat. De smaskigare detaljerna handlar mer om battlen mellan tacksamhet/obeskrivlig glädje och en gnutta girighet. Sekunden efter mållinjen funderade jag på "var det där verkligen max?" För att nästa sekund bytas till oerhörd lättnad, största glädjen och djupaste tacksamheten över att vara där jag är nu. När jag 10 minuter senare fick höra resultatet (11.92. Mitt gamla PB är 11.30 från 2006) kom den gamla tävlingsdjävulen och tyckte att "fii faan vad sakta". Och så snurrade tankarna en stund. Men sakta sakta byttes de ut till de mjukare härligare glada känslorna. Och igår kväll var det allt som fanns kvar. Lycka över att vi har kunnat ta det här ganska stora steget. Det finns fler steg kvar, men det här kändes riktigt jävla gött ska ni veta. De kommande veckorna och månaderna (jag vill inte låta övermodig nu, så tolka mig rätt, please) är det den "lättaste" biten kvar: att springa fortare. För så har det känts under hela den här resan, de fysiska kvaliteterna tror jag stenhårt på, det svåraste har ju varit höger smalben. Att det överhuvudtaget ska palla maxbelastning igen. Och med det sagt så var gårdagens sprintlopp ett oerhört skönt kvitto. Nästa stora stora steg är att tävla på hundra meter häck. Men det tar vi sen. Nu njuter jag av detta en stund!

Transient
Transient

Att springa fort som blixten

Timade gårdagens träning helt galet. Precis när jag skulle börja jogga på fina Lugnets IP drog åskan in. Och det har man ju lärt sig, att vara helt ensam på en stor öppen plats inte är ett bra drag när blixtarna härjar runtomkring. Så jag fick packa mig in i hallen. Den är ju fin och bra på alla sätt och vis, men när termometern står på 30 grader bär det ju emot att träna inne. Körde nästan hela passet inne, men när det var dags för lätta hundringar på gräs smög jag ändå ut. 2001-2002 när jag pluggade på University of Illinois hade jag en coach, Gary Winckler, som hade en fascinerande teori om friidrottsprestationer och åska. Han var tämligen övertygad om att man presterade lite lite bättre precis innan ett oväder drog in än vad man gör i normala väderförhållanden. Jag kommer inte ihåg varför det skulle vara på det viset, men det har etsat sig fast i minnet på mig. Huruvida min löpning igår var mer elektrisk än vad den hade varit annars låter jag vara osagt, men lite spännande var det allt.

Det ser ut som att min frisyr blev elektrisk ändå. Alltid något!

Det ser ut som att min frisyr blev elektrisk ändå. Alltid något!

Rejsade några youngsters

Och träningslägerförutsättningarna bara fortsätter! Helt perfekt med trettiogradig värme för mig och mina muskler som är lite nygamla på det här med att ta i max i sprinten. Den senaste veckan har min tränare Tobbe varit borta på semester och det innebär att man får vara lite mer kreativ för att få till samma pepp på passen. För det ska gudarna veta, att om man ska köra sprint kan man inte vara helt lam i huvudet. För att få ut max av varenda liten snabb fiber i kroppen så måste man vara sharp som fan. För några dagar sedan så hade jag turen att två killar från IFK Lidingö, David och Tobias, (som är på läger i Falun under häckräven Rafael Askros ledning) ville vara med på ett av mina 60 meterslopp. Från startblock, med kommando och två tonårsgrabbar brevid mig måste jag säga att jag kom hyfsat nära ett tävlingsliknande adrenalinpåslag! Hur gick det då? Jo, den ena av killarna lyckades jag hålla bakom mig hela loppet, men den andra fick jag se ryggen på... Och det är ju aldrig kul, att se nåns rygg i ett sprintlopp alltså, men jag är bara så jädra glad att jag kan springa helt utan hämningar och smärta. Det är så ljuvligt att det går inte att beskriva! Strax innan den här battlen på 60 meter sprang jag lite häckkordinationer igen. Nu börjar det verkligen att kännas bättre och bättre för varje lopp jag springer. Rosten börjar lossa lite smått. För i grunden så är häckskills precis som när man lärt sig cykla. Det finns där. Oavsett hur länge sen det var så finns kunskapen där nånstans. Det handlar mest bara om att få kroppen att anpassa sig och tåla farten och frekvensen som blir i häcklöpning. Åh, vad jag älskar att göra det jobbet. Att jag KAN göra det jobbet!

Idag är det vilodag för mig och min älskade mans födelsedag. Så nu sitter vi i bilen, lite gräddmätta efter tårtan till frukosten, påväg till en heldag vid Siljan.

Transient

Vrålåket

Kommer ni ihåg att jag berättade om min nya elcykel i ett tidigare inlägg? Åh, vad jag älskar den! Det är ju härligt att cykla ju, men med en uppförsbacke av mördarbacksmått har det inte varit ett dugg härligt sen vi flyttade hit 2009. Nä, min gamla 21-växlade mountainbike har således blivit permanent inredning i ladan här ute. Och där lär den få stå kvar, för nu har jag en ny cykel, en som kan cykla själv! Att susa uppför en backe nästan lika fort som nerför, helt utan mjölksyra. Känslan är magisk! Min egen muskelkraft behöver jag spara till träningarna numer. Idag inledde jag andra veckan av träning med maxlöpning på schemat. Precis som förra veckan, körde jag idag två maxade sextingar, men den här gången från startblock och med eltid. Följt utav två lite lugnare åttiometerslopp. Så tacksam är jag att jag kan genomföra den här typen av träning. Det är underbart! Lika underbart som att ha mina två största (och minsta) supportrar på plats på träningen.

Min fina Zet light, ni ser ju vad glad man blir i dess närhet!

Min fina Zet light, ni ser ju vad glad man blir i dess närhet!

Körde lite häckkoordinationer innan sprintloppen. Farten fortfarande såpass låg att Majken hinner se mig (och Klas fånga mig på bild).

Körde lite häckkoordinationer innan sprintloppen. Farten fortfarande såpass låg att Majken hinner se mig (och Klas fånga mig på bild).