Vilan

De där timmarna mellan förmiddagspasset och eftermiddagspasset... Underbara! Klas är pappaledig de dagar jag har två pass, så jag kan bara slappa på som man måste om man vill springa fort. Idag målas naglarna samtidigt som jag glor med ena ögat på kalendern och det andra på dr Phil som löser problem. Invirad i en filt och med fötterna högt. Snart är jag redo för ett mustigt styrkepass. Förmiddagens träning var en glädjande historia. Trots en kraftigt sliten kropp (sedan måndagens häckpass) lyckades jag (via ca en timmes intensiv uppvärmning!) köra några starter över en häck! Två och ett halvt år sedan jag gjorde det sist. Två och ett halvt år! Så länge att jag började fundera på: HUR gör man? Hur många steg är det till första häcken? Men så bestämde jag mig för att bara testa. Och ta det från där. Och det var ett fränt och bra beslut. För kroppen bara löste det! Rytmen och stegen bara fanns där. Risig som fasen, mycket grejer att jobba på, men ramen bara ramlade på plats. Så häftigt!

iphone-20141022142747-0.jpg

En väldigt lätt sak att säga...

Om jag bara hade sagt rätt! Sitter och småskrattar åt mig själv. Åt en sak jag sa i en intervju idag med SVTs Gunilla Wikström. "Det har inte känts såhär bra på sju år"... Först och främst så slog jag ju världsrekord för sex och ett halvt år sedan. Så det är inte alls sant. Det kändes ju logiskt nog bra mycket bättre då än vad det gör nu. Men om jag får ändra mig så hade det passat bättre med "de senaste sex åren". Det var det jag menade. Och det är ju tragiskt nog inte så svårt att uppnå. För de senaste sex åren kan jag räkna antal tillfällen jag har sprungit häck på mina två händer. Men men, mina språkliga brister till trots så ville jag säga att det känns rätt bra nu. Om ni är nyfikna på hur det ser ut när jag springer häck nuförtiden så kan ni kolla Sportnytt på SVT ikväll, eller på ett kort klipp här.

Gunilla lär sig filma och Tobbe ser skarp ut

Gunilla lär sig filma och Tobbe ser skarp ut

En glad lögnhals! Foto: Gunilla Wikström, SVT.

En glad lögnhals! Foto: Gunilla Wikström, SVT.

Som ett annat liv

Nu sitter jag på tåget hem till Falun efter tre dagar i Stockholm. Alldeles tjockmätt efter Starbucks "pumpkin spice latte", men det var det lätt värt! Amerikanskan i mig jublar. Jag har haft tre dagar utan träning (har kört hårt sen jag kom hem från semestern i Spanien så det passade bra) men med massor av jobb. Annat jobb, där man kan behålla en snygg frisyr längre än en halv dag (pga yrkeskravet tofs). Första två dagarna hängde jag med underbara kollegor på ÅF, dit jag nu också kan räkna fräna urkraften Charlotte Kalla. Superkul att hon valt ÅF som en av sina huvudsponsorer! Då kommer vi att få träffas mer framöver. Och det kan jag lova, det är inspirerande att få prata en stund med henne. Igår eftermiddag hade jag ledigt och eftersom Klas och Majken var med, fick vi till supermåndagsmys på fina, nästan folktomma Skansen! Jag trodde kanske att björnarna skulle bli en hit, men det var de mer välbekanta hästarna som var roligast. Tur vi bor granne med såna hemma i Falun! Idag har jag hängt i nån slags fotostudio i Hägersten hela dagen. Filminspelning med Magnus Samuelsson för Clas Ohlson och Håll Sverige rent's räkning. Det är verkligen en utmaning att kastas in och spela "skådespelare" för en dag. Man får verkligen känna på vilken enorm skicklighet som krävs för att få till det. Inte helt lätt att prata spontant utifrån ett manus med nån annans formuleringar. Tack och lov var alla bakom kameran superhärliga och peppande, så jag blev nog lite mindre stiff än vad som annars hade kunnat bli utfallet!

PS. Aftonbladet skrev igår om att jag kutar över höga häckar, men det visste ju ni som läser bloggen redan... eller hur!?

Tiden går sakta när man längtar hem. Men jättelatten räcker nästan hela vägen. För övrigt är det ca 35 grader här inne i tåget. 

Tiden går sakta när man längtar hem. Men jättelatten räcker nästan hela vägen. För övrigt är det ca 35 grader här inne i tåget. 

Mamman, Majken och grisarna på Skansen. 

Mamman, Majken och grisarna på Skansen. 

Fick bana väg bland höstlöven på väg till filmstudion idag. Fin kontrast till asfalt och betong.

Fick bana väg bland höstlöven på väg till filmstudion idag. Fin kontrast till asfalt och betong.

Glada miner på ÅFs huvudkontor igår. Jag, Viktor, Charlotte, Peter och Jossan. 

Glada miner på ÅFs huvudkontor igår. Jag, Viktor, Charlotte, Peter och Jossan. 

Gunde har rätt

"Ingenting är omöjligt" med perfekt klingande dalmål är ju ett bekant Gunde-uttryck. Och idag stämde det extra bra att säga efter träningen. Det var ju som jag skrev igår premiär med två pass på en måndag, och det gick ju alldeles strålande. Än så länge kanske jag ska lägga till... Kanske vaknar imorrn och undrar vad det är som kört över mig. Men det var vad som hände under dagens andra pass som gjorde mig alldeles extra glad. Jag hade ingen tvekan iofs om att det skulle funka, men ändå, här kommer det:

  1. Jag sprang ett lopp över 84cm häckar, alltså full tävlingshöjd. (Dock femstegsrytm, man tar tre på tävling).
  2. Jag rev av några lopp med tre steg emellan (men med 76cm häckar).

Det bästa av allt var att det kändes rättså bra! Lite pirrigt är det, när man står där på startlinjen och har fem häckar framför sig också vet man att om jag ska komma fram med bara tre steg... Ja, då krävs det en betydande insats. När man inte har gjort det på ett tag (senast jag provade var två och ett halvt år sedan, då kändes det som att benet skulle gå av) är det lätt att känna sig tveksam första loppet (är mina ben snabba nog att hinna med om jag sopar på med farten som krävs?) Men det gick! Helt utan smärta och över förväntan bra. Det är svårt att förklara, men det är lite skräckblandad förtjusning i början, men framförallt: så mycket glädje och tacksamhet!

Önskar att jag kunde skylla på farten, men man kan säkert ta skarpa bilder ändå. Den här föreställer mig efter att ha klippt en 84:a. Bilden är ett pausat ögonblick från Tobbes filmning, man tager vad man haver. 

Önskar att jag kunde skylla på farten, men man kan säkert ta skarpa bilder ändå. Den här föreställer mig efter att ha klippt en 84:a. Bilden är ett pausat ögonblick från Tobbes filmning, man tager vad man haver. 

Ett skrämmande bildbevis på min dåliga hårdag. Men det var en bra dag på många andra sätt, så jag är glad ändå!

Ett skrämmande bildbevis på min dåliga hårdag. Men det var en bra dag på många andra sätt, så jag är glad ändå!

Ingenting är omöjligt!

Sitter som klistrad framför "I huvudet på Gunde Svan". Bra program det där. Väldigt inspirerande. Frågorna som Gunde ställer är ju sånt som är jävulskt nyttigt att klura på själv, mitt i en idrottssatsning. Idag handlar det om JO Waldner och hans helt otroliga karriär. Jag tycker det är galet spännande att höra honom berätta om taktiken och hur han lärde sig motståndarnas mönster, och på så sätt skaffade sig nån millisekunds försprång. Men minst lika kul är ju Gunde. Vilken energi! Perfekt uppladdning för min första måndag med två pass! Styrka på förmiddagen och ett häckpass på eftermiddagen. Wish me luck!

Fortfarande frisk!

Åh! Ännu en full träningsvecka på banken, är så glad för mitt trackrecord för höstträningen hittills! Hade ju en liten skrämselförkylning i förra veckan, två dagars missad träning och sen var jag bra. Men hela den här veckan har jag ändå haft känslan av att "imorgon när jag vaknar är jag nog sjuk"... Ni vet när man känner att det ligger nåt stort och lurar i vassen. Men jag har vaknat frisk varje morgon och kunnat träna på! Vi har dessutom klurat mycket fram och tillbaka på huruvida Majken ska börja förskola eller inte (eller snarare NÄR). Det är ju en lite speciell situation med mitt "fysiska jobb". Om jag har otur och åker på en massa förskolesmittor så kan ju min comeback vara kort och gott körd. Hur vi gör med det klurar vi vidare på, men det jag ville säga är att jag har baciller på hjärnan just nu. Och precis nu när jag satte mig i soffan och slog på TVn: Filmen "Contagion" som jag visserligen redan har sett, men fy fasen. Verkligen inget för den bacillnojiga. Nej, det är bacillskräck på en helt ny nivå efter den skräckisen. Tur det finns handsprit..!

Idag har jag vilat och bara laddat batterierna för nästa vecka. Sju pass ska rivas av. Vi kastar in ett pass till i mixen, har hittills inte kört några dubbelpass men på onsdag är jag redo! Och om ytterligare någon vecka, då blir det dubbla pass både måndag och onsdag. Jiiihooo!

Tobbe och Madde konsulterar kartan efter fredagens myrlöpning. Det är inte lätt att hitta hem när ögonen går i kors av mjölksyra.

Tobbe och Madde konsulterar kartan efter fredagens myrlöpning. Det är inte lätt att hitta hem när ögonen går i kors av mjölksyra.

Söndagsäventyr med Majken, mormor, Brodir och Musse.

Söndagsäventyr med Majken, mormor, Brodir och Musse.

Nyryckta från mammas och pappas trädgård!

Nyryckta från mammas och pappas trädgård!

Kontraster

Förra veckans häckpass: utomhus i strålande sol, runt tjugo grader. Ansiktet som en solmogen tomat efteråt. Idag, en vecka senare: Häcklöpning inne pga isvindar och fem grader ute. Hösten är utan tvekan här nu. Men det är rätt härligt ändå, då är det bara en sak som gäller: hårt jobb! Häckpasset idag var underbart. Fortfarande är ingen häckpassage den andra lik, men det känns ganska kvickt ändå. Det finns nåt att bygga på, och det är jag ohyggligt tacksam för!

Andra finfina kontraster i mitt liv just nu är timmarna på banan kontra mammalivet. Friidrotten är roligare än någonsin, men ändå är det ÄNNU bättre när jag kommer hem till Majken och Klas. Men nu ska jag inte måla upp min vardag som en ljum sommarbris, nä, logistiken och planeringen för att få allt att funka är ju inte så enkel att få ihop alla dagar. Jag är ju inte direkt känd för min goda planeringsförmåga, om man säger så. Det finns definitivt ett ganska stort utrymme för utveckling... Så här ser den här veckan ut (om jag inte missat nåt): Idag körde vi varsin halvdag jag och Klas. Imorgon och onsdag kommer min pappa och hänger med Majken när jag tränar och på torsdag kommer mamma. Fredag är Klas pappaledig igen så då har jag passat på att klämma in en massage också. Vanligtvis är Majken hemma hos sin farmor och farfar en del också, men dom är på semester den här veckan. Det är tur att de finns, de härliga far och morföräldrarna.

Förmiddag i friidrottshallen, eftermiddag i lekparken och på bibblan!

Tjejkväll!

Puh! Har precis nattat mitt lilla lejonmonster/ängel till dotter. Vi är bara brudar hemma ikväll och Majken har kört stenhårt på att härma hur lejonet låter. Ibland får hon till det riktigt riktigt bra, som nåt slags avgrunds-growlande vrål. Hon har hela sitt lilla korta liv varit en riktig fena på ljud. Soundtracket till träningslägret i Kroatien var hundskall, sen dess har hon betat av lite av varje. Moppar, bilar, katter, får och nu som sagt lejonvrål! Kul! Nåt annat som inte är lika underhållande är hur hon just nu verkar överdriva sin ilska och illvrålar när hon blir arg. Hoppas det är nån slags fas som ska passeras. Jag tror det. Men det känns som att det är viktigt att hålla fast vid sina nej nu...

Nu väntar senaste Elle decoration, en kopp roiboste och några rutor av Marabous nya choklad med salta mandlar på mig! Lucky me!

Greta är med all rätt lite skeptiskt inställd till sin growlande minimatte

Greta är med all rätt lite skeptiskt inställd till sin growlande minimatte

Långfredag

Visst har det varit en lång fredag. Träning, möten och logistik för att få allt att klaffa. Men det jag syftar på med rubriken "långfredag" är loppen vi sprang imorse. När man avverkar delar av mördarbacken spelar det ingen roll hur kort loppet är. Det känns som en evighet. Sju lopp blev det för min del, tog det lite easy eftersom jag var lite smårisig tisdag och onsdag. Det blev så, hade ju mina föraningar i måndags och skippade hundrafemtiometers loppen, och tur var väl det. Annars kanske det hade utvecklats till en riktig förkylning. Det är för övrigt nåt jag tänker på stor del av min vakna tid nu. HUR jag ska lyckas undvika att bli sjuk frammöver. Jag har laddat upp med handsprit nu. Överallt! I bilen, handväskan och hemma. Imorgon när jag tränar ska jag sterilisera gymmet med "desinfektionsservett för ytor". Vad tror ni om det?

Igår var Thomas Lind från DT med på träningen. Ja, alltså han var ju inte med och tränade. Han kikade och ställde frågor. Om ni är intresserade av svaren så finns de här!

När Tobbe och träningskompis Madde rev av tre lopp till tog jag en syraselfie.

När Tobbe och träningskompis Madde rev av tre lopp till tog jag en syraselfie.

Sen dök den här stiliga karln upp i mördarbacken. Min glada manager Keith!

Sen dök den här stiliga karln upp i mördarbacken. Min glada manager Keith!

Nej, nej, nej...

Vilken urtrist och obehaglig valvaka det blev igår. Usch. Och den känslan har hängt med hela dagen idag. Det är svårt att fatta att SD är Sveriges tredje största parti nu. Nä, fy! Vidrigt är det.

En liten ljusglimt under dagen var i alla fall träningen. För precis en vecka sen skrev jag ju om hur avig och skev jag kände mig. Idag var det som bortblåst! Jag skulle köra ett kombinerat häck och snabbhetsuthållighetspass, men av snabbhetsuthålligheten blev det ingenting. Majken fick feber inatt, och jag var väl försiktig i överkant och kände efter länge och väl om inte jag också kände mig lite varm. Men det gjorde jag inte. Ändå hoppade jag 150 metersloppen, intuitionen sa mig att det var så det skulle vara. Men häckloppen gick bra! Skönt att rosten är så tunn att det går snabbt att borsta bort. Dessutom sprang jag utomhus i rena rama sommaroutfiten. Så varmt och skönt så här långt in i september. Otroligt! Alltid något att glädjas åt för oss 87%...

Valvaka

Vilken underbar helg det har varit här i Falun! Sol och värme, som om det inte alls var höst. Syrran och lilla Sixten (som inte alls är så liten längre) har varit här och hängt med oss. Lite träning i lördags, sen bara vila resten av helgen. Skrev jag vila? Jag menar "icke schemalagd fysisk aktivitet". Vila, som att ligga på sofflocket, blir det inte så värst mycket av längre.

I övrigt har jag mest haft politik i tankarna den senaste veckan (rättare sagt senaste halvåret). Hoppas ni som läser har varit och gjort era röster hörda idag. Det har jag gjort. Jag tycker det är skrämmande, allt lidande som vi människor ställer till med, krig och orättvisor, miljöförstöring och girighet. Jag hoppas på en framtid där vi människor världen över tar hand om varandra, framtida generationer och naturen. Jag gillar att rösta på själva valdagen och sen följa det hela via valvakorna på TV. Det känns lite högtidligt. Nu har vi laddat med gårdagens hemmabakade pizzarester, lite bubbelvatten och nymålade röda naglar kvällen till ära!

 

På med bäbisryggan och ut i skogen!

På med bäbisryggan och ut i skogen!

En av oss hade lite svårt att stå still...

En av oss hade lite svårt att stå still...

På väg hemmåt. Falun är vackert!

På väg hemmåt. Falun är vackert!

Mot vallokalen med pappas dagsfärska medalj från träflasklöpet runt halsen!

Mot vallokalen med pappas dagsfärska medalj från träflasklöpet runt halsen!

Ångerveckan?

Första träningsdagen efter en veckas ledighet är inte en dans på rosor vill jag lova. Mentalt: inga problem. Men, vart fan tog koordinationen vägen? Kroppen spretade och spriddes ut över hela banan när jag sprang i eftermiddags. Det är sån ruggig färskvara; känslan i löpningen och den exakta timingen. Små små grejer som gör så stor skillnad i hur klumpig/smidig man känner sig. Tack och lov har jag detta passet bakom mig och hoppas att det känns betydligt bättre längre fram i veckan.

Förresten, alpgröten jag gjorde: ingen höjdare alls. Nytt recept och alldeles för mycket riven fallfrukt i för att falla både mig och Majken i smaken. Har gjort en ny nu, tills imorrn. Gav mig nu ikväll även i kast med att göra "granola bars". Det blev inte riktigt några bars, utan snarare vanlig hederlig müsli. Men päronen däremot! Succé! I lag med vitt vin, citronskal och saft, socker såklart, också vanilj, kanel och stjärnanis. De blir en god efterrätt nån dag.

Nä, nu väntar sängen på den här aviga spretiga kroppen!

Hemmakatten

Varje gång jag har varit bortrest så slås jag av vad himla mysigt det är att vara hemma! Det är inte så att semestern inte var bra, nej, den var verkligen helt underbar. Men helt ärligt? Blir man verkligen utvilad nån gång med en ettåring i sällskapet? Tror inte det. Men fulladdad med energi är jag ändå, på nåt sätt!

Det är skönt med ett break från vardagsrutinerna också. Matlagning och trädgård och allt sånt kan ibland kännas lite oinspirerande, men efter en vecka utan det - ja då kutar jag ut i trädgården och plockar päron från marken. Nu ska det tas om hand minsann! Just nu letar jag efter nån god smaksättning till att koka in päronen i.

Imorgon drar träningen igång igen. Sugen är bara förnamnet. Hade ju tänkt att jogga ett par gånger under semestern, men det blev inte så... Jag lyckades stuka stortån på stranden (det är sant!) en av de första dagarna. Så promenader och lite "häckkickar" för att hålla igång mitt bästa vapen (det främre benet) var allt jag gjorde.

Hemmapeppen är total! Går ut stenhårt med en alpmüsli med lite chiafrön, vanilj, kardemumma och rivet päron. Provsmakning imorrn!

Hemmapeppen är total! Går ut stenhårt med en alpmüsli med lite chiafrön, vanilj, kardemumma och rivet päron. Provsmakning imorrn!

Semesterlunk

Ni vet den där enda viloveckan jag skrev att jag skulle ta... Den började just! För att snabbt som ögat komma in i den rätta semesterlunken har vi dragit till Calella de Palafrugell på Costa Brava, Spanien, där sommaren ännu hänger sig kvar! Här gjorde jag min första internationella seniortävling för hundra år sedan, och här gjorde jag även ett lopp 2010. I samband med den tävlingen hängde jag här i tio dagar, som ett litet läger. Men nu ska jag nog inte ens åka och titta på banan. Jag kanske joggar några gånger och kör nåt lättare styrkepass bara för att hålla igång men det är allt. Jag gillar att vila!

Transient
Transient

Dra åt skogen

Har precis landat på förstukvisten efter en riktig rivstart på den här fredagen. Intervaller i skogen med Tobbe. Och lite lätt övertänd (pga detta är sista passet av det här slaget innan vi går in i en ny period i träningen) rivstartar jag verkligen den första tvåminutersintervallen, med cementblock till lår resten av loppen som följd. Som man bäddar får man ligga brukar det ju heta. Vi har kört det här passet fyra gånger nu, och eftersom vi alltid börjar på samma ställe i skogen och springer samma spår så finns det ju en del riktmärken att förhålla sig till längs med banan. Idag blev det ett rent krig för att klara av att komma fram till skylten där sista loppet brukar landa. Tankar om att försök, semi och final under inomhus EM i vinter går på samma dag hjälper till i såna lägen. Jag har mina trix för att locka fram lite till. Ibland är det ju gött att ha några år på nacken!

Strike a pose! PT-Greta slappar efter lite blandade småhopp med stången

Vecka fyra påbörjad

Idag har jag träningsvärk. I höftböjarna för den som är nyfiken... Oavsett hur mycket styrka man kör så går det inte riktigt att undvika när man ställer fram häckarna efter ett litet avbrott. Herregud vad härligt att kunna träna som jag gör nu! Löpning tre gånger i veckan. Sanslöst fint. Igår sprang jag lite häck igen, första gången sen jag drog igång höstträningen, vilket nu är tre veckor sedan. Tiden går verkligen fort när man har kul. Men häcklöpningen var underbar. Fortfarande bara i sakta mak, men känslan, när hela kroppen skriker "langa ut häckarna på maxavstånd, fram med startblocken, jag är redo!" Den känslan har jag inte känt så många gånger de senaste sex åren. Men jag fortsätter att vänja kroppen vid häcken i lugn takt än så länge. Det dröjer ännu lite tid innan jag verkligen kommer göra det. Springa max över häckarna alltså. Men det är ju en fin förutsättning såhär långt att känna så.

Grundträningen är inte bara härlig för att jag kan springa igen. Nej, jag ska erkänna att jag njuter lite av att ha "tjuvstartat" redan nu. Medan mina konkurrenter springer omkring och kramar ur det sista ur sommarens form ligger jag redan i hårdträning. Jag behöver verkligen det lilla försprånget till i vinter. Jag vill springa fort då. Över häckar också! Andra år brukar jag ta tre, fyra veckors semester från träningen i september och sen komma igång i oktober. Men det känner jag inget behov av i år. En vecka ledigt får jag, det räcker!

Trädgårdslangen duger att coola ner trötta ben med.

Trädgårdslangen duger att coola ner trötta ben med.

Det gäller att pinna på så att inte Olof kommer och jagar en med spjutet...

Hänger ni med ner i gruvan?

Hej på er! Ledsen för att det var länge sen sist. Har ju inte ens skrivit nån rad om hur det var förra helgen, på SM i Umeå. Och så mycket kan jag säga, att det var gött! Så härligt att kunna tävla igen, och att jag fick upp lite speed i påkarna på så kort tid, det är det finaste av allt! Nej, nu ljög jag. Det bästa är ju att jag kan göra det överhuvudtaget!

På måndagen efter SM hade jag och Tobbe, min tränare, ett litet möte för att diskutera fortsättningen. Jag hade kalendern med mig och var redo att skriva in nya tävlingar, men Tobbe hade ett annat förslag, ett bättre förslag: att dra igång grundträningen inför nästa år! Så bra att jag har han, som kan se saker lite mer objektivt än när man är mitt uppe i det själv. För helt ärligt, att springa ett par tävlingslopp (utan häckar) till väger inte alls lika tungt som att dra igång uppbyggnadsträningen tidigare och garanterat skadefri. Så sagt och gjort, nu är vi påväg ner i gruvan!

Den första fyraveckorsperioden är ganska aerobt betonad. I min värld innebär det bland annat löpning på lite lägre intensitet (men längre lopp och kortare vila) tre dagar i veckan och ett par tre styrkepass med lite fler reps än vanligt. De senaste sex åren har den här perioden alltid handlat om alternativ träning pga skador så att kunna springa i den här fasen av träningen är nånting jag njuter kopiöst av. Mer än de två tävlingslopp jag gjorde faktiskt. Nu ska här byggas upp en snabb häcklöparkropp igen!

gruvar mig lite...

gruvar mig lite...

Ett snabbt svalkande fotbad efter jobbiga tvåhundrameterslopp...

Ett snabbt svalkande fotbad efter jobbiga tvåhundrameterslopp...

Ibland är syrran med och tränar. Ni ser ju vad glad man blir då!

Ibland är syrran med och tränar. Ni ser ju vad glad man blir då!

Mjukstartar

Jag kan knappt tänka på vilken underbart rolig dag det här kommer bli, fjärilarna i magen blir helt vilda då. Istället har jag ihop med lilla familjen mjukstartat den på bästa sätt: med djur, kaffe och fin miljö. Gammlia - Västerbottens museum, vilken pärla!

Eftermiddagen och kvällen blir desto vildare. 17,15 är det 100 meter försök. Om ni inte är på plats men vill kika ändå så går det via SVTplay!

Transient
Transient